Så fick hockeystjärnorna sina namn

I begynnelsen var lergropen.

Den skapades av att marken gröptes ur när ett tegelbruk hämtade material till sin produktion därifrån. Så kom grundvatten upp och bildade en sjö som frös till is om vintrarna.

Till stort nöje för grabbarna i trakten förstås. De traskade dit med bandyklubbor och skenor som de snörade fast vid pjäxor eller andra enklare skodon.

Så en dag dök en av grabbarna upp med något mycket märkligt på sig. Hans pappa var storbonde i trakten och hade råd att hålla sina söner med det allra senaste i klädväg. Gröna av avund samlades de andra runt honom. På fötterna hade gossen någonting av gummi som han kallade stövlar.

Efter den här dagen hette han inte Hans Öberg längre.

Nu blev han ”Stöveln” Öberg.

Först med grabbarna, senare med Gävle och till sist med hela det hockeyintresserade svenska folket.

Han var nog den stjärna som lyste mest i det Gävle GIK som blev första landsortslag någonsin att vinna SM-guld. Finalen mot Djurgården spelades på Johanneshovs isstadion inför 18.020 åskådare. Ja, ni läste rätt, exakt 18.020 personer såg Godis slå Rolle Stoltz, Sven Tumba och gänget med 3-2 under en bar himmel i mars 1957.

Han blev dubbel världsmästare och sägs i dag vara den person som bidragit mest till att göra en hockeystad av Gävle.

Och minst lika driftig tycks han ha varit utanför isen också. Redan som 28-åring grundade han sin egen sportaffär på Norra Kungsgatan i Gävle. I butiken sålde han allt i sportväg och hade en verkstad där cyklar lagades, skidor vallades och skridskor slipades vassa. Senare flyttade affären till Hemlingby och ligger nu i anslutning till det nya köpcentret där.

– Att pappa hade ett känt smeknamn var säkert en fördel när butiken startades. Men för att få en rörelse att överleva gäller det att vara duktig, säger sonen Hans-Göran Öberg som idag driver affären vidare med sin bror Mats-Olov.

Ingen av grabbarna vid lergropen hade väl räknat med att det där smeknamnet skulle få sådan respekt och spridning och en dag till och med stå på skylten till en väletablerad cykel- och sportaffär.

Inte heller kan de ha haft en aning om att man senare i Stockholm och Djurgården skulle nämna namnet i samma andetag som storheter som Roland Stoltz, Sven Tumba och Lasse Björn. Men nu handlade det om ”Lill-Stöveln”, eller Carl-Göran Öberg som han egentligen heter, ”Stövelns” tolv år yngre bror.

– Jag fick smeknamnet efter brorsan. Jag kunde inte göra så mycket åt det. Det var bara att acceptera namnet, säger han från bostaden i Huddinge utanför Stockholm.

”Lill-Stöveln” var med när Gävle GIK spelade hem SM-titeln 1957. Han gjorde ett av målen och Gösta Westerlund två i finalen. Till Stockholm flyttade han efter att ha blivit värvad av Djurgården. Där vann han ytterligare tre svenska mästerskap.

– Djurgården ordnade så att jag kunde studera till ingenjör. Laget betalade terminsavgifter och skolböcker. Mer än så fick man inte på den tiden.

Två andra smeknamn från Gävlehockeyn ingår också i företagsnamn: ”Hans Virus Lindberg Handelsbolag” och den enskilda firman ”Krobbe Lundberg”.