Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Se så vilt och skönt!

/

Natur eller trädgård – måste man välja? Anders Delin i Järbo låter de vilda växterna flytta in i trädgården och följer noga hur de utvecklar sig. – Man ska inte styra för mycket, säger han.

Annons

Det är en stor trädgård i utkanten av Järbo, gammaldags charmig med pioner, dahlior, en och annan ros och stora välskötta trädgårdsland.

Men som aktiv i både Botaniska sällskapet och Naturskyddsföreningen känner Anders Delin också till hart när alla vilda växter, och han hittar ofta en plats åt dem i den egna trädgården, i skogsbrynet, i någon rabatt eller i gräsmattan.

– Se här. Det här är en låsbräken. Den hör till i gamla gräsmattor men det är inte många som känner igen den, säger han och visar på det fint formade bladet i den del av gräsmattan som slås med lie en gång om året.

Strax intill växer blårapunkel, som han sått med frön hämtade från Medelpad, och intill den växer tre små plantor av grönslandsyxne, Islands vanligaste orkidé, som han haft med sig som planta därifrån.

– Det här är den enda växt som jag är lite tveksam till. Man kan fundera över om det är lämpligt att flytta hit plantor från andra länder. Men botanister har alltid planterat in en hel del, säger han.

Just gränsen mellan det odlade och det vilda intresserar honom.

– Nästan allt man odlar i trädgårdar i Sverige växer vilt någonstans i världen. Ett undantag är några sorter av kål vars vilda föräldrar kan vara okända.

I utkanten av tomten finns en bäck, som just nu är uttorkad. Där har Anders Delin hittat lämpliga växtmiljöer åt många fuktälskande växter, som olika ormbunkar. En del kommer av sig själv, annat har han sått eller planterat.

– Guldkörveln är fin. Jag fick fröna från en botanist i Bankeryd, och den har vackrare blad än den vanliga körveln, så den sköter jag om, säger han. Att ”sköta om” visar sig mest bestå av att se till att den får utrymme och rycka bort sånt som konkurrerar.

– Jag köper ingenting utom en del frön och plantor till trädgården. Inte jord, inte gödsel, inte bekämpningsmedel. Om något står och är klent och pirigt lägger jag dit ett tjockt lager gröna växter, som vid den här krusbärsbusken. Den har blivit 3-4 gånger större på två år, tack vare allt skräpet. Det är mer näring i gröna växter än i dynga, säger han.

Det är för nöjes skull som Anders Delin sår vilda växter i trädgården, inte för att ”rädda” dem. Även om listan på hotade arter i den norrländska naturen är lång handlar det mest om svampar, lavar, mossor och skalbaggar.

– Det är få här i trädgården som anses hotade, säger Anders Delin men visar en tuva med skogssvingel.

– Det här gräset finns bara på ett 20-tal lokaler i Hälsingland och är sällsynt i hela Sverige. Det är vintergrönt, så det är nästan lättast att känna igen på vintern, om det är snöfritt.

Hur mycket man än vet om växterna hjälper det inte alltid. Vissa växter vill inte vara kvar, inte ens hos Anders Delin.

– Ängsgentiana har jag försökt med flera gånger. Men den klarar sig inte, fast jag kalkat hårt. Jag vet faktiskt inte varför det inte går, säger han.

Mer läsning

Annons