Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sida vid sida

/

För en vecka sedan tog Gefle Dagblads sportmedarbetare sina datorer och idrottsböcker och gick tvärs över gatan till Arbetarbladet.
Därifrån skickas nu texter som hamnar antingen i GD eller i AB eller i båda tidningarna.

Annons
Nä, inte är det lätt för utomstående att förstå det som händer i Gävle.
Vi fattar det knappt själva.
Här har vi stridit mot varandra i hundra år. Varje dag, varje vecka, året runt med Ruddammsgatan emellan oss som en demilitariserad zon. Nu har stridsyxorna grävts ner, fredspiporna rökts - och nu är det samarbete som gäller.

Det var enklare förr när annonsörerna, och för den delen även prenumeranterna, stod i kö. På 80-talet glänste det om Gefle Dagblad. Vi passerade 34 000 i upplaga och solen sken hela tiden. Annonsörerna betalade dyra pengar för att få flagga för sina produkter. Det krävde allt tjockare tidningar. Rekordet slogs en avlöningsdag när vi glada tvingades göra 2 x 28 sidor - 56 sidor. I dag är vi glada om vi kommer upp i 36 sidor.
GD var en vinstmaskin. Intäkterna möjliggjorde den stora tidningsaffären när privatägda jätten Sundsvalls Tidning överraskande köptes av betydligt mindre Gefle Dagblad. Intäkterna innebar också en trygg grundplåt till den tryckpressinvestering på runt 100 miljoner som gjordes i början av nittiotalet och som var fullt ut betald på något år.
En stor omställning ägde rum när skrivmaskinerna kastades ut och datorerna tog deras plats. GD rustade för framtiden. Men det kom grus i maskineriet.
Plötsligt gjorde Sveriges hela ekonomi på stället halt. Konsumtionen föll, folk fick allt mindre kvar i plånboken och "tidningen kan man ju ändå läsa på jobbet". Upplagan minskade. Annonsörerna började också tveka och nu fanns det dessutom helt nya kommersiella aktörer på banan, direktreklam, reklamradio och reklamteve.
1987 hade Gefle Dagblad lika mycket annonser som GD och Arbetarbladet hade tillsammans förra året.
Läs den meningen igen och betänk det faktum att två tredjedelar av en tidnings intäkter utgörs av annonser.

På båda sidor av Ruddammsgatan har osthyvlarna varit framme. Samma hyvlar som de båda nyhetsredaktionerna ofta rapporterat om när andra drabbats. Några fick gå, andra gick och ersattes inte, lokalredaktioner stängdes. Men det fortsatte att knarra om såväl upplaga som ekonomi. Strukturella problem, som det brukar heta.
Direktörer möttes och dryftade problem, styrelserepresentanter gjorde sällskap och snart stod det klart att enda utvägen var att samordna allt som inte har med text och bild att göra. Det vill säga, en tryckpress istället för två, en annonsavdelning istället för två, en prenumerationsavdelning istället för två, en ekonomi/administration istället för två.
GävleTidningar AB såg dagens ljus.
Huvuden räknades, pengar räknades - men det räckte ändå inte.
De båda ansvariga utgivarna kallades in. Även redaktionerna måste samordna delar av sin verksamhet för att dra sitt strå till det stora sparpaketet. I klartext: en text (i båda tidningarna) istället för två, en bild istället för två.
Gävle Nyhetsbyrå såg dagens ljus.

Den 2 november kommer läsarna att se det slutgiltiga resultatet - och förändringarna är många.
Båda tidningarna kommer att tryckas i GD:s tryckeri.
Båda tidningarna får nytt format. AB:s berliner och GD:s broadsheet byts till tabloid - samma format som kvällstidningarna.
Båda tidningarna kommer att ha samma annonser.
Båda tidningarna kommer att ha samma sportsidor.
Det är nyhetsbyråns uppgift att sköta sportbevakningen, granska, skriva och producera färdiga sidor till tidningarna. Byrån ska också leverera annat gemensamt material, till exempel olika temabilagor, bilder på nyfödda, födelsedagsbarn och diverse notismaterial.
Men tidningarna kommer att ha helt olika nyhetssidor, och helt olika åsiktsmaterial som ledare och kultur. Redaktionerna på GD och AB ska konkurrera precis lika hårt som tidigare.

Frågorna kring fusionen i Gävle har varit många.
Den vanligaste: när blir det en enda tidning?
Ingen vet, men här är ett inte särskilt vågat tips: Aldrig!
Så länge Arbetarbladet, i kraft av att man är den mindre tidningen på utgivningsorten, uppbär 15 miljoner i presstöd kommer tidningarna att hållas i sär. AB måste ha 51 procent unikt material i tidningen varje dag i förhållande till GD, annars hotas presstödet. Alltså: om det blir för mycket samma texter i tidningarna börjar presstödsnämnden knorra.
Utan presstöd skulle nyhetsredaktionerna kunna samarbeta fullt ut, men åsiktsmaterialet kommer alltid att hållas i sär.
Både Gefle Dagblad och Arbetarbladet har över hundra år på nacken. Det är två etablerade varumärken som man inte fimpar alltför lättvindigt. Det har den mediakoncern, där de båda Gävletidningarna ingår, lärt sig efter fusionen i norr när socialdemokratiska Nya Norrland och moderata Västernorrlands Allehanda slogs ihop och blev Tidningen Ångermanland.
NN-läsarna i Sollefteå och VA-läsarna i Härnösand kände inte igen sig och i ett nafs försvann tusentals prenumeranter.

Koncernen har bytt namn och kallas nu MittMedia Förvaltnings AB. Där finns snart sju tidningstitlar - 1 januari genomförs Sundsvalls Tidnings köp av Dagbladet - med en upplaga på sammanlagt nästan 170 000.
Tidigare har den röda tråden varit ljusblå. Tidningarna står på en liberal värdegrund. Men nu finns även socialdemokratiska tidningar i familjen och det är ett utslag av den krassa verkligheten.
Samarbete är nödvändigt.
Det som händer i Gävle är därför en fråga om överlevnad.
Jan Sundström
026-15 96 67
jan.sundstrom@gd.se

Mer läsning

Annons