Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommarmamma på grönbete

/
  • Ulrika Jidåker trivs med barn och unga omkring sig och ser fram emot sommaren med kolloverksamhet. Döttrarna Moa och Ida Jidåker jobbar med mamma på Limön och Axmed Hussein praktiserar med Ulrika på fritidsgården Brynjan.

Hon fungerar bäst när hon får bry sig om andra och tänker inte ta semester bara för att det blir sommarlov. Föreståndaren på Brynjan Ulrika Jidåker har blivit en extra sommarmamma för många Gävlebarn. I morsdagspresent önskar hon sig bra kolloväder, så att barnen blir riktigt ­nöjda.

Annons

Ulrika Jidåker är mamma nästan jämt. Förutom två egna döttrar på hemmaplan jobbar hon med ungdomar på fritidsgården Brynjan och för fjärde sommaren i rad tar hon emot sommarbarn på kollot på Limön.

– Kollot har blivit jättepopulärt, säger Ulrika glatt.

Vi sitter i en soffa på Brynjan och blir serverade både kaffe och ett stort fat med sockerkaksskivor av Reem, en av tjejerna på gården.

– En av de mest populära sommarlovsaktiviteterna och i går ringde det tre till som ville vara med. Egentligen är det fullt och jag vet inte hur jag ska göra. Det är svårt att säga nej. Jag tror att många barn behöver den enkla tillvaron som vi erbjuder. Förra sommaren var det en kille som stod vid stranden och håvade upp småfisk i fyra dagar. Han var så lycklig. Vi fick nästan tvinga honom att gå och äta.

Ulrika älskar att jobba med människor och funkar bäst när hon får tänka på andra. På Internationella kvinnodagen bjöd hon in både tjejer och mammor att fira och varannan lördag är det bara för tjejer på Brynjan.

Hon har barn och unga omkring sig för det mesta och har blivit en extramamma och en vuxen som alltid finns där för den som behöver.

Men hon är definitivt ingen kompis.

– Absolut inte! Utbrister hon. Där är jag hård. Jag har sett alldeles för många exempel på vuxna som vill vara kompisar med sina barn. Det gör att gränssättningen blir mycket svårare. Jag tycker att det är en av de största samhällsmissarna faktiskt. En förälders uppgift är att vara jobbig och kolla upp det barnen säger. Man ska ringa runt till andra föräldrar och hålla kontakt. Då får man en tydlig och bra relation till sina barn!

Det finns många olika typer av mammor, vilken mammatyp är du?

– Efter grälet med min dotter i går känner jag mig just nu mest som en lusmamma. Men jag hoppas att jag är som min egen mamma. Hon har alltid stöttat och lyft mig, samtidigt som hon har ifrågasatt och visat om hon har tyckt annorlunda. Jag kan säga så här; ”sov gärna i tält, men drick inte alkohol”. Jag är nog lite yrkesskadad och frågar kanske för mycket. Men hellre det.

Vad är viktigast för en mamma?

– Både att lyssna och att tala om att man tycker om sina barn. Även om man bråkar och tycker olika ska man visa att man tycker om barnet som person. Det viktigaste med min egen mamma har varit tryggheten, men mina barn har fått lära sig att dela med sig av sin mamma.

Vi har haft både fosterbarn och varit kontaktfamilj och jag kan se det nu på min äldsta att hon har ett stort hjärta. Hon ser sina vänner och bryr sig om andra och då blir jag jättestolt. Samtidigt som det känns svårt eftersom vårt samhälle är så egoistiskt.

Ibland önskar jag att jag hade lärt dem att tänka mer på sig själva.

Ibland skulle jag kanske ha behövt göra det själv också. Just nu går jag på en båtförarutbildning och det är ju lite för min egen skull.

Hur många barn kommer det på Limökollot?

– Det är 80 barn per vecka de två första veckorna av sommarlovet. En gång blev det 90. Sen kommer det mellan 20 och 30 barn per vecka från Nordostprojektet två andra veckor.

Innan sommaren är över har minst 200 barn besökt Limön.

Varför blev kollot så populärt?

– Jag tror att det är det enkla. Gräs och vatten, fri lek som fotboll och pyssel och förhoppningsvis vackert väder. Jag tror att barn gillar det, att de får välja fritt under dagen. Vi ledare finns på plats där barnen är. Ett klagomål har jag fått. Det var en förälder som tyckte att barnet hade ätit för lite. Vi försöker hålla koll på det, men många har inte tid att äta.

Hur fick du idén att vara på Limön?

– Det var jag och min bästa vän Lina Jäderberg som drömde om att göra något på Limön. Vi mailade en lång lista med idéer till Kultur och fritid men fick iväg den för sent. Våren efter, för fyra år sedan ringde de upp och frågade om vi ville köra kafé och kollo. Nu har Lina gått vidare med annat, men jag har fortsatt med mina döttrar. Jag gillar att jobba. Visst är det tufft ibland med alla tidiga morgnar, men det är ett bra sommarliv att vara på Limön. En otroligt vacker ö. Det infinner sig ett lugn när man åker ut. I vintras hade jag sportlovskollo i Hemlingby också och det är en annan mysig plats i Gävle.

Är du någonsin ”barnledig”?

– Nu har ju jag stora barn som klarar sig själva och visst händer det att jag går på krogen eller gör annat. Men annars är det nog bara på politiska möten som jag är bland bara vuxna.

Hur kändes det när du blev mamma?

– Det har alltid varit en dröm för mig, men jag var redan bonusmamma. Jag har en halvsladdis som har fyllt 23, Natalie som jag fick på köpet när jag träffade mina barns pappa och det var ett extra plus för mig att hon redan fanns.

Men hur kändes det att bli ensamstående mamma då?

– I början var jag jätterädd och trodde inte att jag skulle klara av det. Nu är det fem år sen och det var ju ingen match! Men det är jättejobbigt ibland. Jag har försökt att vända det till en erfarenhet. Nu vet jag vad jag pratar om när jag träffar barn med skilda föräldrar.

Varför bjöd ni in mammorna till Brynjan när ni firade Internationella kvinnodagen?

– Vi bjöd in våra medmänniskor och det blev en jättehärlig dag! 100 tjejer kom och av dem var ungefär en tredjedel mammor. Nästan bara invandrarkvinnor. Manal som jobbar här är muslimsk kvinna och hon ville också fira därför gjorde vi det. Hon är lik mig, hon tycker om att ge till andra människor.

Vad pratade ni med mammorna om?

– Vi pratade mycket om gränssättningar och vad viktigt det är att våga ha regler. Vi pratade också om att det finns mycket hjälp att få i vårt samhälle. Att det finns många rättigheter, men att man ofta måste be om hjälpen själv. En del invandrare upplever inte att myndigheterna vill dem väl. Men det finns möjligheter här, speciellt för kvinnor. En annan sak är att många tjejer inte får göra samma saker som killarna. Därför vill vi visa föräldrarna att fritidsgården är ett schysst ställe att gå till, även för tjejer.

Är det någon skillnad på att vara mamma i El Salvador jämfört med i Sverige?

– Jag har varit där många gånger genom ungdomsprojektet och upplever framför allt att mammorna är väldigt drivna och fixar mycket. De flesta har många barn och jobbar hårt med svåra förbindelser. Jag beundrar dem för att de så självklart hjälper varandra. Det där är viktigt tycker jag. Vi svenskar borde bry oss mer om grannens barn i stället för att stänga fönstret. Men vi är så rädda för att lägga oss i. Kanske är vi för stressade också.

Får en mamma ha några brister?

– Absolut, det har ju alla och jag har många själv. Bara man ställer sig framför spegeln ibland och tittar på sig själv. Jag har alldeles för lätt att bli arg till exempel och kan skrika och skälla i onödan. Men jag kan säga förlåt också och man kan alltid lita på mig.

Får du några kramar på jobbet?

– Massor! Det är bland det bästa med mitt jobb. När jag kom cyklande på Atlasgatan i dag var det två killar som ropade glatt ”Tjena Ullis” efter mig och då blev jag alldeles varm i kroppen.

Vad skulle du helst av allt vilja ha i morsdagspresent?

– En underbar sommar på Limön! Med mycket sol och värme så att kollot blir bra. Så att barnen som kommer blir nöjda.

Mer läsning

Annons