Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stackars kossor...

Vår sommargranne arbetar på en förskola i en av villaförorterna i Stockholm.

Annons

Hon berättade i lördags om hur barnen då och då får gå runt i omgivningarna för att lära sig lite om hur det var förr. Denna gång var det en farmor till ett av barnen som var med och berättade om hur det såg ut när hon var barn. De passerade en fotbollsplan och farmodern pekade och sa:

– Här gick det kor och betade när jag var liten.

En femåring sade häpet:

– Va, måste korna äta konstgräs?

Okej. Inte för att jag någonsin kommer att acceptera det, men tyvärr måste jag vänja mig vid att man blandar engelska och svenska hej vilt. Organisationen Bil Sweden är ett välkänt praktexempel på en språklig horrör. Ett annat exempel såg jag i en annons i Hälsingekuriren i veckan. Det var ett reklamföretag som berättade att de bland annat erbjuder ”Julklappar och Giwe-aways”. Ska de ändå envisas med ett engelskt uttryck i stället för ”presenter” eller ”gåvor” så kan man åtminstone begära att de lär sig stava.

Jag har verkligen rannsakat mitt minne och kommer bara ihåg en enda gång när vi hade skolavslutning i en kyrka. Det var vid sommaravslutningen när vår kommun skulle gå upp i den större och vi som gick ut sexan skulle börja på högstadiet. Då samlades alla elever från tre skolor i församlingens största kyrka.

Annars hade vi alltid avslutning i klassrummet, lucia oftast i gympasalen och någon gång gemensam avslutning för hela skolan i aulan.

Egentligen begriper jag inte varför kyrkan inte helt enkelt stänger portarna och säger ”Ska ni vara i kyrkan så är det vi som bestämmer vad som kan sjungas och vad som kan sägas!”

Anders Wennberg

...som för övrigt aldrig har förstått varför skolavslutningar överhuvud taget ska hållas i en kyrka.

Mer läsning

Annons