Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Terrorns tredje våg

Annons
Det är möjligt att talibanregimenshårdnackade motstånd att motsätta sig USA:s (ochFN:s säkerhetsråds) krav på utlämnande avterroristen Usama bin Ladin inte bara har religiösa orsaker.

Politisk frustration över USA:s tidigare agerande måsteockså läggas i vågskålen.

1994-96 stödde USA talibanregimen för att sedangöra en helomvändning. När de fundamentalistiskatalibanerna intog Kabul i september 1994 såg det amerikanskaoljebolaget Unocal chansen att bygga en gasledning genom Afghanistan,detta för att slippa vägen genom Iran, som dåvar synnerligen illa omtyckt i USA. Bolaget fick hjälp fråndet amerikanska 0utrikesdepartementet.

En talesman där förklarade att USA inte fann någotförkastligt i talibanernas uppträdande. Washington betraktadetalibanena som antiiranska och positivt inställda till väst.USA valde att inte bry sig om talibanernas verksamhet, deras kvinnoförtryckeller den förvirring de skapade i Centralasien. I sin politikhade USA assistans från Pakistan och Saudiarabien.

1997 kom dock en vändpunkt i USA:s inställning tilltalibanerna. Deras kvinnoförtryck uppmärksammades avamerikanska feministorganisationer som utövade politiskapåtryckningar på Clintonadministrationen. Till dettakom USA:s önskan att gripa den internationellt ökändeterroristen Usama bin Ladin, som gömde sig i Afghanistan.

I augusti 1998 sprängde bin Ladin-sympatisörer deamerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania. 224 personer dödadesoch 4 500 personer sårades. USA svarade med att avfyra missilermot bin Ladens träningsläger i östra Afganistan.Dussintals missiler träffade sex mål; över 20personer dödades och 30 skadades.

Brytningen mellan USA och talibanerna blev definitiv. Våldsammaanti-amerikanska demonstrationer förekom i afghanska städer.Den högste talibanske ledaren Muhammed Omar angrep häftigtden amerikanske presidenten Bill Clinton, som påstods hafattat beslutet om missilangreppen för att avleda det amerikanskafolket från Monica Lewinsky-affären.

Därmed inleddes en ny våg av attentat som kulmineradeden 11 september med angeppen mot World Trade Center och försvarshögkvarteretPentagon. Amerikahatarna i Sverige och annorstädes villeju i början förneka att det var bin Ladin som lågbakom, men tydligen inte FN:s säkerhetsråd, därbåde Ryssland och Kina ingår. Rådet krävdebin Ladens utlämnande.

Den nya terrorvågen tenderar att bli värre änden mycket uppmärksammade på 1970-talet, den som börjademed att palestinska terrorister mördade israeliska idrottsmänunder olympiaden i München 1972.

Fyra terroristgrupper dominerade, förutom Palestinagrupperna,Carlos-gruppen, Baader-Meinhof-gruppen och Japanska rödaarmén. Den i Sverige mest kända var Baader-Meinhof-gruppenefter de dramatiska dagarna i april 1975 då sex beväpnadeterrorister ockuperade västtyska ambassaden i Stockholm ochtolv ambassadtjänstemän togs som gisslan. Terroristernakrävde att 26 Baader-Meninhof-medlemmar som satt fängsladeskulle friges. Dramat krävde tre dödsoffer.

I mars 1978 prejade den vänsterextremistiska terrorristorganisationenRöda brigaderna de italienska kristdemokraternas ordförandeAldo Moros bil på öppen gata i Rom och sköt neddennes chaufför och fyra livvakter. Moro tillfångatogsoch återfanns senare död i en bil i Rom nära kristdemokraternashögkvarter.

En annan spektakulär händelse var när hundratalsfanatiska iranska studenter 1979 ockuperade USA:s ambassad i Teheranoch tog personalen på nära 80 personer som gisslan.Studenterna, som hade stöd från ayatollah Khomeini,krävde att USA skulle utlämna shahen, som befann sigi New York, ett krav som avvisades. Ockupationen drog ut påtiden i ett år.

De här nämnda exemplen är bara någrafå av de mängder av kapningar, ockupationer och politiskamord som inträffade på 1970-talet.

Syftet varierade. De tyska terroristerna ville tvinga framskapandet av en polisstat, som massorna sedan skulle revolteraemot. Detta misslyckades.

Händelserna i Teheran pekade fram emot att USA blev detfrämsta målet.

Efter de senaste terrordåden i USA dröjde det intelänge innan man på vänsterhåll beskrev terroristernasmassmord som ett logiskt svar på amerikansk utrikespolitik.USA beskylldes för eländet i tredje världen ochfick betala för detta. Andra mer aningslösa bedömareansåg det viktigare att utröna de bakomliggande orsakernaän att utplåna terrorismen.

Vänstern i Frankrike, som normalt är starkt antiamerikansk,såg annorlunda på skuldfrågan. Redaktörenför Le Monde, Jean-Marie Colombani, skrev att "vi äralla amerikaner" och avvisade tanken på att attackerna iUSA var en revansch för världens åsidosatta massorsom ett "monstruöst hyckleri". Andra bedömare ärinne på samma linje.

Att det skulle röra sig om ett krig mellan rika och fattigaframstår som osannolikt om man ser på terroristernasstatus. Usama bin Ladin är en saudisk miljardär. Mångaav de inblandade i attentaten i USA har visat sig vara relativtvälbärgade familjefäder. Usama bin Ladin har intemycket till övers för att förbättra palestiniernasvillkor.

Mycket tyder på att det rör sig om om en religiösfanatism som i omfattning och djup är unik i vår tid.Man får gå tillbaka till korstågstiden föratt finna något liknande och då var det de kristnakorsfararna som stod för fanatismen och illdåden. Denmuslimska kulturen var då överlägsen den kristnaoch toleransen mot oliktänkande större.

För vår tids fanatiska muslimska terrorister, sombara utgör en liten minoritet bland världens muslimer,är det viktigt att nå ett sinnligt paradis genom attoffra det egna livet för en helig sak. Nästan alla arabiskaledare med Khadaffi och Arafat i spetsen har tagit avståndfrån illdåden.

Terroristdåden nu kan jämföras med de anarkistiskaattentat som genomfördes de tjugo åren före 1914i västvärlden. Det rörde sig om en sannskyldigepidemi av politiska mord. 1894 mördades president Carnoti Frankrike, 1897 regeringschefen Canovas i Spanien, 1900 kungUmberto av Italien, 1901 den amerikanske presidenten Mc Kinley.Ingen av de mördade kunde betecknas som tyrann. Morden pådem var desperata unga mäns försök att väckauppmärksamhet kring den anarkistiska ideologin. Bakgrundenutgjordes av de ekonomiska och sociala förhållandena.Skillnaderna mellan fattiga och rika var då enorma, mycketmer markanta än i dagens värld, kanske de värstai historien.

Anarkisterna ville göra slut på orättvisornaoch trodde att om man avskaffade äganderätten, rotentill allt ont, skulle ingen människa kunna leva pånågon annan människas arbete. Fredliga reformer varmeningslösa, eftersom den maktägande klassen aldrigfrivilligt skulle ge upp sina positioner. Våld var nödvändigtoch särskilt då våld mot de högsta i samhället.

De anarkistiska attentatsmännen var mestadels unga mänfrån slumområden, som inspirerades av ideologer oftamed förankring i de högre samhällsskikten. Typiskär furst Peter Krapotkin, av allt att döma en vänligoch tillmötesgående person som inte kunde göraen fluga förnär.

Han hade rykte om sig att vara en framstående vetenskapsman.

Teorin bakom våldsdåden var obekant för allmänheten,som därför uppfattade anarkisternas verksamhet som meningslösoch oförklarlig. Tidningarna talade om anarkisterna som "vilddjur","dårar", "degenerade brottslingar", "missdådare","vidriga fanatiker som drivs framåt av förvridna hjärnoroch blodtörstigt vanvett".

Fram mot första världskriget ebbade anarkistvågenut. Mordet på tronföljarparet i Sarajevo 1914 var inteanarkistisk i ideologisk mening. Gavrilo Princip dödade FransFerdinand för att denne inte som österrikisk kejsareskulle förverkliga en trippelmonarki av österrikare,ungrare och slaver. Då skulle drömmen om ett Storserbiengå i kras. Mordet i Sarajevo 1914 ledde som bekant tillförsta världskriget - det fanns naturligtvis bakomliggadeorsaker.

Illdåden i USA kan inte leda till ett tredje världskrig,ett krig i traditionell mening, eftersom FN:s säkerhetsrådtagit avstånd och krävt bin Ladins utlämnande.De som sympatiserar med eller "förstår" attentatsmännenblir alltmer marginaliserade.

LENNART ÖDEEN

Mer läsning

Annons