Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tiden på 1177 är kort – så fråga

/
  • Annica Ernesäter forskar om sjukvårdsrådgivningen. Hon vill se fler öppna frågor och frågor om varför patienterna är oroliga.

Fråga om det du inte förstår och lita på din magkänsla om något är fel när du ringer sjukvårdsrådgivningen. De råden ger Annica Ernesäter, forskare och distriktssköterska som doktorerat på telefonrådgivningen.

Annons

På telefonnumret 1177 når man sjukvårdsrådgivning dygnet runt. Annica Ernesäter har tittat på hur sjuksköterskorna som svarar där upplever frågemanualen de använder och på vad som hänt när samtal gått snett.

Korta samtal med ja- eller nejfrågor, där rådgivningssköterskan ofta pratat med någon annan än patienten är gemensamma nämnare för de samtal som lett till en lex Mariaanmälan på grund av att någon skadats allvarligt eller riskerat att göra det. 33 stycken gjordes mellan 2003 och 2010, varav 13 patienter avled och 12 fick intensivvård. Enligt Socialstyrelsen ligger kommunikationsbrister bakom.

– Att man inte lyssnat på uppringaren och ställt för få frågor, säger Annica Ernesäter.

En förklaring kan vara att sjuksköterskorna ska dokumentera samtalet samtidigt som det pågår, vilket splittrar koncentrationen.

Hon har också lyssnat på samtal där patienten förväntat sig mer vård än råden innehöll.

– Det är väldigt korta samtal, fyra minuter och 18 sekunder. Man hinner inte säga mycket på fyra minuter, säger Annica Ernesäter.

Samtalen som ledde till lex Mariaanmälan var i genomsnitt knappt sex minuter.

Vad förklaringen till att samtalen är så korta, med ja- och nejfrågor och att sjuksköterskorna inte följer upp patienternas oro och att de är med på deras råd ger hennes forskning inte svar på. En förklaring kan vara att många ringer och sjuksköterskorna har kö.

– I arbetsmiljön hittar man många gånger också förklaringen till ett beteende.

Landstinget rekommenderar sex till åtta samtal i timmen i Gävleborg.

– Det är inte konstigt att det blir korta samtal.

Andra problem hon sett är att sjuksköterskorna upplevde att frågemanualen gav råd om mer vård än vad de tyckte behövdes. De hade också svårt att få tider på hälsocentralerna, vilket innebär att de måste hänvisa patienter till akuten i onödan.

Hon har ännu inte något svar på frågan hur ett bra samtal ska vara. Den hoppas hon kunna få genom att jämföra samtalen som lett till lex Mariaanmälningar med liknande samtal där vården fungerat.

– Det är här, i det glappet, som den kunskapen kanske finns.

Till hösten hoppas hon vara klar.

Annica Ernesäters intresse för telefonrådgivning väcktes när hon som distriktssköterska svarade i telefon på familjeläkarjouren som då låg på Gävle sjukhus. Var hon tveksam kunde hon be patienterna komma, något 1177-sköterskorna inte har möjlighet till.

– Det är en svår och komplex arbetsuppgift att bedöma någons tillstånd i telefonen.

Intresset för kommunikationens betydelse för patientsäkerheten tog hon med sig när hon började arbeta som lärare och forskare på högskolan.

Problemen till trots tycker hon ändå att sjukvårdsrådgivningen fungerar bra.

– Men jag tror att den skulle kunna bli ännu bättre.

Att regelbundet gå igenom samtal med en erfaren kollega, som man gör i Storbritannien, skulle vara ett sätt. 1177 har också visat intresse för hennes avhandling, känner till bristerna och arbetar för att bli bättre. Hon har föreläst för landets alla verksamhetschefer och fått inbjudningar från Uppsala och södra Sverige.

– De har ett väldigt utsatt arbete. De berättar att får ta emot mycket ovett. En person kan i telefon domdera och kalla en vad som helst.

Har hon några råd också till den som ringer? Att be om en förklaring om man inte förstår är ett.

– Sedan tror jag att det är viktigt att patienten är expert på sin och sina barns sjukdom. Känner man att något inte är bra ska man lita på det.

Mer läsning

Annons