Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Väntjänst blev till vänskap

/
  • Ensamhet kan kännas mer påtaglig kring julen. Anne-Marie Lydéen är en av Röda korsets frivilliga som bland annat hälsar på ensamma och sjuka människor, inte bara till jul utan året om. Olle Öhman är glad över den vän han fått i Anne-Marie.

– Att Anne-Marie kommer är ett väldigt plus. Inte är det så roligt att sitta ensam mellan fyra väggar inte, säger Olle Öhman, 82 år, änkeman och rörelsehindrad.

Annons

De har blivit nära vänner. Anne-Marie Lydéen, en av Röda Korsets frivilliga, fyller sina dagar med att bry sig om andra.

Olle Öhman har visserligen omtänksamma barn och barnbarn nära, men ålder och sjukdom isolerar ändå. Livet blir annorlunda och ensamheten tränger sig på. När hustruns demens blev för svår kunde de inte längre bo tillsammans. För några år sedan gick hon bort.

– Det blev så tomt. Jag är med i alla föreningar jag kan – Cancerföreningen, Strokeföreningen och Demensförbundet – för umgänget och för att få komma ut. Cancer har jag haft och stroke, men demens har jag än så länge klarat mig från, säger han.

På en av Röda korsets bussresor träffade han Anne-Marie, engagerad bland annat i det som kallas Väntjänsten, där frivilliga hälsar på ensamma eller sjuka för att kanske ta en promenad, läsa tidningen, fika eller följa med till doktorn.

När Olle sedan behövde hjälp av sin vanliga ledsagare från Röda korset hade denne fått förhinder och det blev Anne-Marie som fick hoppa in. Sedan dess är hon en efterlängtad vän som ofta hälsar på och på olika sätt hjälper till i vardagen.

– Jag har inte ont någonstans, men på grund av artros i knäna kan jag inte längre gå. Jag kan ställa mig upp, men benen viker sig snabbt. Och så blir jag så väldigt trött emellanåt och måste vila, säger han.

Anne-Marie, som är 81 år och också har drabbats av stroke och cancer, säger att hon inte riktigt vet hur hon själv får tiden och orken att räcka till.

– Nej, jag är själv förvånad. Men det är så skönt att kunna göra något för andra och jag får ju så mycket tillbaka. Så det går. En gång när jag satt i telefonjouren på kansliet ringde det en flicka som var så ensam och killen hade gjort slut. Hon grinade och grinade. Men till slut fick jag henne att skratta. Det hade hon inte gjort på länge sa hon. Och då blir man ju glad, säger Anne-Marie.

Hon bor dessutom i Bergby så det är inte helt enkelt att ta sig överallt.

Varannan vecka beger hon och en annan frivillig sig till fängelset i Bomhus.

– Jag bakar bullar och vi hälsar på pojkarna där. De bjuder på kaffe och saft, som är så väldigt god. Jag tror de blir lite glada.

Men till Olle, som är konditor och i 23 år hade konditoriet Savoy på Söder, behöver hon inte ta med sig fika. Just den här dagen bjuder han på hembakt sockerkaka, marsipangodis och lussekatter.

– Jag tror det var jobbet som förstörde mina knän, att stå och gå i träskor på hårt golv hela dagarna. Nu är det pizzeria där, Fredrik Åkare heter den, berättar han.

De är båda ledsna över den skandal som drabbade organisationen när det 2009 visade sig att den tidigare kommunikationschefen Johan af Donner hade svindlat Röda Korset på miljoner. Dessutom kritiserades Bengt Westerberg för det stora arvode han fick som dåvarande ordförande samtidigt som organisationen tvingades skära kraftigt i verksamheten. Förtroendet och medlemstalen minskade.

– Det är hemskt att en människa kan förstöra så mycket för så många. Det Röda Korset gör är det som gör livet värt att leva för många, säger Olle.

I dag, på julafton, firar han ensam.

– Jag är bjuden till barnen, men det blir så stökigt med allt folk och alla barn så jag orkar inte riktigt. Om jag ska klara nåt sånt måste jag kunna gå och lägga mig mitt i. Och då funkar det ju inte riktigt. Men det brukar ju vara så mycket fint på tv på julafton. Så det är ingen fara med mig.

Mer läsning

Annons