Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wennbergs vecka

Annons

Det handlar om förebilder, bröder och systrar. Min pappa kallades av sina kollegor för äktenskapsförstöraren. Anledningen var att han tog stor del i skötseln av hem och barn. Då, på 1940- och 1950-talen var det något närmast sensationellt.

Han städade (vi kallade dammsugaren för pappas hobbymaskin...), bytte blöjor och lagade mat. Samtidigt som han kunde bygga, meka med bilen och aldrig misslyckades med att öppna ett skruvlock. Och förstås köra lok när han jobbade.

Jag hade alltså en förebild i min pappa som kunde stå vid diskbaljan lika väl som vid skruvstycket ute i verkstaden.

Alltså har jag aldrig haft några som helst problem med den viktiga jämställdheten i vardagen (nåja, jag är väldigt dålig på att dammtorka. Men det var pappa också...).

Ja, ni förstår säkert vart jag vill komma:

Det uppväxande släktet gör inte som vi säger, utan som vi gör. Så är det nu och så har det alltid varit.

Mer läsning

Annons