Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny bok: GIF-Olsson som fadersgestalt i fotbollsroman

Från Sirius till kometkarriär i Gefle IF, allsvensk skytteligaledare och såld till Newcastle United redan i augusti. Är det möjligt? Ja, åtminstone i romanvärlden. Marcus Priftits debut ”Gå på djupet” är en utmärkt, tegelstenstjock fotbollsskildring med Per Olsson som fadersgestalt.

Annons

Det skrivs väldigt få fotbollsromaner för folk över 15 år. En orsak är myten om att män inte läser böcker (Brolinsyndromet). Det är också svårt att skildra en så annorlunda, närmast fiktiv värld som fotbollen ändå är på ett realistiskt sätt.

Jag kan inte komma på ett enda lyckat exempel de senaste decennierna. Peter Kihlgårds roman om en fotbollspelare och manlig gemenskap, ”Ta rygg” kom för snart 30 år sedan. Däremot var det inte helt ovanligt med heroiska fotbollsskildringar på 40- och 50-talet; innan TV tog dö på fantasin.

”Gå på djupet” (Kalla kulors förlag) är märkligt nog en utomordentlig fotbollsroman. På ett väldigt realistiskt sätt beskrivs skilsmässobarnet Emil Axelssons väg från Uppsala till Gefle som sedan säljer honom vidare till EPL – efter att han gjort tre mål på MFF när Gefle vänder ett 3–0-underläge i paus till seger på Strömvallen.

En stor del av boken ägnas matchförlopp och träningar. Det fungerar eftersom författaren konsulterat en sju, åtta olika spelare och tränare inklusive Per Olsson/Ola Jönsson. Kanske är det då inte så konstigt att den sammantagna beskrivningen av Olsson i boken, (han återkommer flera gånger även efter att Emil lämnat GIF) landar någonstans mellan den gode herden och den ansvarstagande fadersgestalten; porträttet av Olsson/Jönsson har starka kristna drag.

Priftis har med andra ord löst problemet med fantasin genom att värva verkligheten. Alla matcher har samma resultat och förlopp. Spelare och tränare är identiska men med olika namn. Hela Gefles A-lag är med utom Mathias Woxlin vars mål Emil Axelsson snott rakt av. Till och med GD:s alltför positive krönikör Benny Brander dyker upp här och var.

Vad som saknas men som också hade gjort boken betydligt tempofattigare är miljöbeskrivningar. Olssons (förlåt Jönssons) anspråkslösa kontor beskrivs knappt förutom den centrala kaffebryggaren. Det är inga långa beskrivningar av stadsmiljöer, omklädningsrum eller planstatus. Människor beskrivs efter vad de uträttar på eller omkring planen.

Ofta saknas det även ett psykologisk djup men det kan faktiskt kvitta. Gå på djupet skildrar en fotbollsvärld där det, som Erik Niva nyligen skrev, ”inte finns plats för tankar och psykologi” om man vill vara framgångsrik. Fast Emil Axelsson och författaren försöker verkligen genom att skapa viss social och politisk förankring, stark vänskap, lite erotik och en mor som är feministisk lektor i litteraturvetenskap.

Rent språkligt finns några riktigt bra partier, bland annat en beskrivning av bakfylla (efter en urspårad julfest) som får en att misstänka att Priftis även konsulterat Johan Mjällby (vars mest urspårade julfest med Celtic ägde rum just i trakterna av Newcastle). Det är väl också ett av få misstag – julfester förläggs av naturliga skäl nästan uteslutande till avlägsna orter. Men beskrivningen av dagen efter är suverän. Likaså smärtan av hård träning med alkohol i kroppen.

Gå på djupet är för alla som älskar fotboll men börjat tröttna på vuvuzelas!

MAGNUS SJÖHOLM

Mer läsning

Annons