Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rena väggen – målet för trion mellan stolparna

/
  • Emil Hedvall, till höger, har fått konkurrens av Sasa Sjanic, till vänster, och Oskar Larsson.

Han hade väntat länge på sin chans.

Förra säsongen kom den – och det blev till slut sju allsvenska matcher för Emil Hedvall.

Nu blir han väl nummer ett efter Mattias Hugosson?

– Det känns dumt att sitta och fundera på såna saker, säger GIF-målvakten, som har utmanarna Sasa Sjanic och Oskar Larsson bakom sig.

Annons

Eller ska vi säga bredvid sig?

Det är i alla fall så Gefle IF:s tre målvakter ser på situationen.

Bilden intill talar sitt tydliga språk – Sasa Sjanic, Oskar Larsson och Emil Hedvall drar åt samma håll för att hjälpa varandra att utvecklas.

– Utanför planen kan man dricka kaffe ihop och umgås hur mycket som helst. Och på planen drivs man av konkurrensen, vilket bara är positivt. Ju bättre Emil eller Oskar är, desto bättre vill jag vara. Det är det som driver en varje dag, säger Sasa Sjanic och poängterar att målvaktstrion bara har varandra att konkurrera med.

– Utespelarna konkurrerar med varandra på ett annat sätt. Oavsett vad som händer vet vi att ingen back eller mittfältare kommer att ställa sig i målet.

Sasa Sjanic skulle inte vilja vara utan konkurrensen.

– Vi önskar dessutom att det går bra för alla tre. Jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna glädjas åt att det går dåligt för Emil eller för Oskar, och jag skulle aldrig göra något för att deras prestation skulle bli sämre. Det är snarare tvärtom, om jag kan göra något för att förbättra deras prestation så kommer jag att göra det. Även om det skulle vara på bekostnad av att jag inte får spela, säger Sasa och tillägger:

– Då ska jag i stället bli ännu bättre för att få spela. Den drivkraften måste alltid finnas.

Emil Hedvall:

– Man kan säga att vi är ett minilag i laget. Och det ska vara konkurrens, i alla fall på allsvensk nivå. Det måste vara det. Och det tycker jag att det har varit tidigare år också.

Hedvall leder oss in på att han under sina fem allsvenska säsonger stått i skuggan av Mattias Hugosson, som inför förra säsongen hade vaktat GIF:s mål i samtliga 228 matcher sedan lagets återkomst till allsvenskan 2005.

Inför premiären hemma mot Åtvidaberg blev dock Hugosson febersjuk, vilket gav Hedvall chansen mellan stolparna för första gången i högsta serien.

Han tog den genom att hålla nollan och GIF vann med 1–0. Det blev sedan ytterligare sex allsvenska matcher under säsongen för Hedvall – han stod bland annat i segermatcherna hemma mot Malmö FF och Mjällby. Utöver det fick han förtroendet mellan stolparna när GIF skrällde sig fram till den tredje kvalomgången till Europa League.

Och efter förra säsongens sista allsvenska omgång hemma mot Elfsborg var Mattias Hugossons karriär avslutad – något som Hedvall mentalt hade förberett sig för.

– Jag visste att den dagen skulle komma. Hugosson signalerade ganska tidigt att han var tveksam till att fortsätta ett år till, och det mesta talade för att han skulle lägga av efter säsongen. Det blev en slags förberedelse för min del. När det väl stod i tidningarna hade vi haft koll på det ett tag, säger Hedvall och tillägger:

– Och det är inte konstigt att man lägger av vid 39 års ålder. Allt har sin tid.

Saknar du Hugosson?

– Absolut. Han är en fantastisk människa, men vi håller kontakten fortfarande. Våra familjer har umgåtts en del under matcher och hälsat på varandra utanför fotbollen. Det är något som har byggts upp under tiden och så kommer det att fortsätta vara.

– Sedan är det klart att man saknar honom i fotbollsmiljön. Men samtidigt är det nya tider nu. Det är sällan något kan vara som det alltid har varit.

Sasa Sjanic har alltså kommit in i stället för Hugosson – och enligt Hedvall har det varit en enkel omställning.

– Dom är lite pajasar, båda två. Även Sasa gillar att snacka, han är jäkligt trevlig och rolig att umgås med. Alla lag behöver ha den typen av människor, jag tror de flesta mår bra av att det finns nån som gillar att surra mer, säger Hedvall.

Finns det några skillnader då?

– Jo, det finns det väl. Man kan väl säga att "Hugo" är lite mer flummig av sig, han kan verka lite frånvarande ibland. Sasa är lite mer skärpt, tycker jag. Han har en jäkla bra koll på det mesta som händer.

Hedvall skrattar och fortsätter:

– I slutändan har "Hugo" rätt bra koll på grejerna ändå. Han är en ganska ostressad människa, han kom alltid sist till samlingarna. Man visste att han var på plats 30 sekunder innan, men han var precis lika avslappnad och lugn ändå.

Sasa Sjanic har en allsvensk match i bagaget och kommer närmast från fem säsonger i division 1, där han spelade de två första med IK Sleipner och de tre senaste med Vasalunds IF.

– Jag har lärt mig otroligt mycket under den tiden. Jag har mognat och blivit mer rutinerad som målvakt, säger Sasa och fortsätter:

– Jag har alltid varit en driven och nyfiken person som gillar att hitta egna vägar för att bli bättre på allting. När man spelar på en lägre nivå måste man ta mycket större ansvar själv, här i Gefle har vi Urban (Oscarsson, målvaktstränaren) vid vår sida varje dag och vi behöver inte fundera så mycket på vad vi ska göra. På en lägre nivå förväntas det att man ska sköta sig själv mer och hitta egna sätt att utvecklas. På det viset har jag utvecklats mycket.

Emil, blir du förstemålvakt?

– Det får tränaren bestämma. Det känns dumt att sitta och fundera på såna saker. Man kan bara koncentrera sig på det man kan påverka, och det är ens egen prestation. Några andra genvägar finns inte.

Sasa, blir du förstemålvakt?

– Det är en bra fråga. Det får vi se, det är ingen av oss tre som bestämmer det. Alla är här för att få spela matcherna och konkurrensen är så tuff som den kan bli. Jag visste att det skulle bli oerhört tufft att få spela när jag kom hit.

GIF-tränaren Roger Sandberg:

– Utgångspunkten är att vi ska ha en uttalad förstemålvakt innan seriestart, men det innebär inte automatiskt att det kommer att bli 30 matcher för den målvakten.

Oskar Larsson, som har spelat ett tiotal P19-landskamper och som gick från juniorkontrakt till A-lagskontrakt i mitten på förra året, konstaterar ödmjukt att han inser att han är nummer tre i nuläget.

– Man gör inte bort sig om man ser mig som tredjemålvakt. Jag tycker själv att jag är lite bakom Emil och Sasa, båda är bättre målvakter än vad jag är, men jag krigar hela tiden och det finns väldigt mycket att lära av dom. Jag snappar upp nya saker hela tiden. Jag vill komma upp på samma nivå och det är inspirerande att träna med dom, säger Oskar Larsson, som inte vill vara utmanare hur länge som helst.

– Det här är en allsvensk förening där vad som helst kan hända. Och självklart har jag som mål att göra allsvensk debut i GIF. Det är en målsättning som driver mig, men samtidigt stressar jag inte. Jag vill vara redo först.

Annons