Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Allt annat än öken från öknen

Från Arizonas stekheta öknar kom Barrio Latino Blues denna söndagsafton. De kom för att visa bluesens yttre trakter, inte tolvor, slidegitarr eller deltablues. Detta var någonting helt annat.

Annons

 

Bandet spelar snabbt fram publiken till scenkanten och stämningen når toppen snabbt för att sedan ligga kvar där hela kvällen.

Musikerna är extremt rytmiska och stilsäkra, samspelet är både lekfullt och tekniskt. Blues, latino, funk, jazz och rock blandas besinningslöst och ofta i en och samma låt. Solo efter solo på varje instrument och otroliga sånginsatser från bandets alla medlemmar, speciellt huvudsångerskan och basisten.

Bandet blandar eget material med kända standards från ovan nämnda genrer, bland annat Janis Joplins ”Mercedes Benz” som snabbt vävs samman med ”Piece of My Heart” med betoning på funksuget. Musiken innehåller mycket rörelse och tar av åt olika håll hela tiden. Det blir aldrig tråkigt, speciellt inte när bandet spexar som när gitarristen låter en ur publiken spela solo på hans gitarr eller när densamme spelar på basistens bas och vise versa med instrumenten på sina ryggar.

Kvällen mynnar ut i en flod av Santanasolon, Hendrixsslingor och latinamerikanska rytmer. En funktappning av jazzstandarden Summertime visar på bandets otroliga förmåga till att korsbefrukta olika musikaliska uttryck.

Nu fortsätter gänget ut på vägarna och nästa stopp är svenska fängelseanstalter. Det är bara att förundras över musikens makt och generositet. Än en gång har musik gjort mig riktigt lycklig för en stund.

Ludvig Blix