Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Allt är tillåtet”

Annons

olland. En liberal bastion där hippies tänjer på det offentliga samtalets gränser; meckat för en konstant prövning av idéer utan bokstavliga dimridåer, bortsett från cannabisröken då. Landets demografiska densitet kopplas ofta ihop med en folklig tolerans. Mellan tulpanodlingarna och väderkvarnarna trängs ju faktisk över 400 invånare per kvadratkilometer, en svettig symbios som torde borga för en exceptionell förmåga att samexistera i vidsynthetens namn.

Här råder inga intellektuella restriktioner på politiskt inkorrekta marker som de folkvalda inte får beträda. Är ett problem omöjligt att åtgärda tillämpas kontroll istället för förbud. Den nederländska synen på narkotika, prostitution, homoäktenskap och dödshjälp, fenomen som rönt stor internationell uppmärksamhet, har tillskrivit politikerna epitetet pragmatiker. Och tilldelat staden Amsterdam ryktet som staden där ”allt är tillåtet”.

Men en reva skymtar i den pluralistiska fernissan som får den politiska eliten att framstå som antitesen till den förhärskande bilden av det frisinnade Holland.

Först ut är den kontroversielle parlamentsledamoten Geerts Wilders som kräver att Koranen ska förbjudas då dess maningar till hat utgör ett hot mot västerländska värden. I pedagogiskt syfte producerade Wilders kortfilmen ”Fitna” som dramaturgiskt anspelar på en orsaksrelation mellan Koranen och islamistiskt våld; religiösa verser bildar en fond mot vilken imamers terrorromantiserande predikningar får fäste.

Och visst finns det en islamistisk rörelse med fascistoida förtecken. Theo van Gogh mördades när han kritiserade islam, precis som Pim Fortuyn mördades av en vänsterextremist som ville stoppa honom från att gestalta muslimer som syndabockar. Men det gör inte skäl för Wilders vilja att bunta ihop världens muslimer till ett kollektiv oförmöget att balansera den moderna rättsstaten med sin tro. Kanske glömde Wilders i sin maning till kamp mot islamiseringen att ett av de liberala värdena han påstår sig kämpa för just är försvaret av individens, inte kollektivets, rättigheter.

Därmed inte sagt att den holländska staten gör rätt i att åtala Wilders för manande till religiöst hat, alltså precis samma motiv som Wilders anför i sin argumentation för ett förbud av Koranen. Vad som är moraliskt riktigt och juridiskt lämpligt sammanfaller inte nödvändigtvis. I en demokrati måste tankemässig kalabalik råda, obekväma åsikter får inte tystas ner i en fåfäng strävan efter ett samhälle där ingen någonsin känner sig kränkt.