Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ångpunk – en resa i tiden

När det gnisslar om kugghjul i mässing.

När luftskeppen lägger till vid stadens högsta byggnad.

När lokomotivets vissla tjuter och vagnarna slukas av ångan.

Då är det steampunk.

– Hallå, kan någon hjälpa mig?

Elin Samuelsson har fastnat halvvägs in i den mörkbruna skinnvästen. Vännen Helena Svedberg rycker in och sätter plagget på plats. Det är inte helt lätt att få på sig en steampunkutstyrsel, men de har vanan inne. Kan snöra en korsett på sekunder. Mikael Lindström står bredvid, färdigklädd.

– Det är mycket lättare för män. Lite gubbkläder, en snygg väst och ett fickur så är det klart, säger han.

Begreppet steampunk, som kan översättas till ångpunk, myntades i slutet av 80-talet av författaren K. W. Jeter. Från början handlade det om en genre inom den retrofuturistiska litteraturen. Steampunken tar avstamp i 1800-talets början, men inspirationen hämtas främst från viktorianska England och i vilda västern. Jules Verne och HG Wells är förebilder.

– För mig som är historieintresserad och science fiction-nörd är det här perfekt, jag får verkligen båda i ett, säger Mikael Lindström.

Under senare år har steampunken, som numera också omfattar kläder och hantverk, ökat kraftigt i popularitet. Människor i hela världen anammar den alternativa stilen, som är omisskännlig men svår att bemästra. I Sverige finns inga butiker eller märken med färdiga kläder. De tre gävlesteampunkarnas kläder är egentillverkade.

– Att göra själv och anstränga sig lite, det är så punken kommer in, säger Mikael Lindström.

Deras utstyrslar är hopplock från loppisar, second hand-butiker och vanliga butikskedjor. Looken är viktigare än prylarnas ålder, och det gäller att veta vad man letar efter.

– Man har alltid ett öga öppet efter bra grejer, säger Helena Svedberg.

– Man måste kunna se vad saker kan bli. Det är en rolig estetik att jobba med, full av knäppa detaljer, säger Elin Samuelsson.

De förklarar att det handlar om att klä upp sig, inte klä ut sig för att likna någon annan. Kläderna åker fram vid speciella tillfällen, som när Gävles steampunkare träffas för sitt traditionsenliga nyårsfirande.

Att bygga och modifiera maskiner hör också till stilen. Mikael Lindström är i färd med att göra om en gammal voltmätare till mp3-spelare, enligt honom själv ett enkelt projekt. Vissa klär laptops i läder och ger dem gamla skrivmaskinstangenter, andra konstruerar robotarmar. Trä, koppar och mässing är viktiga material.

– Det ska vara material som användes i fina saker under den viktorianska eran. Det är kul att vara i bra miljöer också, Centrumpalatset är till exempel väldigt steampunk, säger Mikael Lindström.

Gevaliapalatset och Dalapalatset har också rätt ålder och arkitektur, liksom brandstationen och gasklockorna.

Allra bäst är det förstås där ångloken finns. Järnvägsmuseet något av ett lystmäte för steampunkaren, och ännu bättre ska det bli.

Sommaren 2014 blir det steampunkfestival. Till den lånar museet ut ett ånglok för tillfällig modifiering. Hur det ska se ut bestäms genom en tävling där intresserade skickar in designförslag.

De flesta festivalarrangörerna finns i Uppsala. Andra typer av fantasy och science fiction kommer finnas med, men steampunken har huvudrollen. I övrigt är Elin, Mikael och Helena hemlighetsfulla angående festivalen – som ännu är långt ifrån färdigplanerad.

Säkert är att de har mycket att göra fram till dess. Nya utstyrslar ska sättas samman och apparater ska byggas.

– Det kommer nog bli mer och mer fram till dess, sedan kanske vi måste vila från steampunken ett tag, säger Mikael Lindström och skrattar.

Ebba Pettersson