Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ann Jäderlund hjälper människan

Annons

Rusar från Stockholms central till Åhléns för att köpa Ann Jäderlunds nya diktsamling ”Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar” och på deras stora bokhandel får jag reda på att man inte säljer diktsamlingar och att det bestäms av andra än de som arbetar i bokhandeln vad som ska säljas. Rusar vidare och får tag på ett ex på Akademibokhandeln denna utgivningsdag och den förutsatt bokkunniga expediten visar ingen glad min när jag säger att det känns så skönt när en poet lämnar ifrån sig ett verk och drar in mig, läsaren, i verket.

– Vi säljer nästan inga diktsamlingar, är den kommentar jag får.

Inte undra på, tänker jag, när jag ser att poesihyllan är så liten och instoppad i ett hörn. Som i en litteraturens eller bokhandelns skamvrå.

”Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar” är en nära 200 sidor tjock diktsamling och i sanning har den varit värd att vänta på och ränna efter. Ann Jäderlunds otåliga, långsamma och intensiva bändande, hackande och putsande med stämjärnet, hammaren och sandpapperet språket skulpterar bilder, händelser och känningar i nytt ljus. Hon frågar varför vi inte är i paradiset, följer andra konstnärers redan uppnosade spår och ropar till alla ord att de inte är tillräckliga och ändå kan vi säga allt med dem.

Och vad går det inte att tala om?

Allt

kan man ju säga. Och förfoga

över

som ord. En bild är också bara

ord. Och allt vad ett ord

egentligen är. Allt vad

vi verkligen ser och

hör. Ska höra. Kan

urskilja mellan

allting. Om vi

vill.

(s 145)

Men, nej. Bilden av verktyg som arbetar fram dikter och bilder är inte den läsning vi erbjuds. Snarare är det vatten i många skepnader. Vatten som sinnebild för våra livs, våra kroppars och våra språks fastlåsning i ständig rörelse, ofullständighet, obestämbarhet och oumbärlighet. Vattnet som skrämmer och dränker, det som är salt och bräckt, det som släcker törsten, det som blandas, det vatten vi tvättar oss i, sköljer med, häller på jorden, vatten som slipar fram hällarna och profilerna, drömmarna och möten med än den ena och det andra och det vatten som slipar fram våra tankar, ord och bilder av världar. Blandningar som är i ständig förflyttning i den period vi vet om, den som börjar med att vi kommer ur att inte veta till att känna att vi befinner oss i världen, tills vi inte längre är gäster i livet.

Urskog med en rad figurer.

Vittnesbördens tält.

Varför finns det ingen förklaring?

Det går aldrig

över. Det finns ingenting annat.

Du kan inte

Lämna din kropp.

(s 9)

– Vi säljer nästan inga diktsamlingar, var den kommentar jag fick, inte alldeles utan en ursäktande gest, eftersom namnet Ann Jäderlund och att det var utgivningsdag just den dagen detta utspelade sig, vårdagjämningens härliga löftesdag.

Det är inte utan att man undrar vart kultursamhället är på väg när inte ens bokhandlare ser till att det är möjligt att läsa. Tur vi har folkbiblioteken!

Ny fantastisk diktsamling av Ann Jäderlund