Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anorexi styrde hennes liv

Den "oskyldiga" sommarbantningen spårade ur. Anorexin tog kommandot i Sofie Asps liv. Nyligen besökte hon Gävle för att berätta om sin tuffa resa genom ätstörningarnas land.

Annons

20-åriga Sofie Asp har gjort sig känd med sin blogg om ätstörningar. Där skriver hon flera gånger i veckan om sina erfarenheter.

– Jag gör det för att hjälpa andra som är i samma situation men också för att hjälpa mig själv. Bloggandet har varit en viktig del i min egen behandling kan man säga, säger hon.

Sofie Asp var en av föredragshållarna under den rikskonferens för skötare som anordnats i Gävle den här veckan. Personal inom landstingens och kommunernas psykiatriska vård var inbjudna att i dagarna tre ta del av utvecklingen inom sitt område. Bakom arrangemanget stod Svenska psykiatriföreningen för skötare.

Hur viktigt det är att vården tar patienter på allvar och tidigt går till botten med symtom på psykisk ohälsa är Sofie Asp ett exempel på.

– När jag kom till hälsocentralen med ett BMI på 17 sade läkaren bara att det inte var något att oroa sig för. Att det skulle vara anorexi och att jag behövde hjälp var helt uteslutet.

Det var våren 2011 som Sofie Asp, då bosatt i Hudiksvall, sökte vård för det hon befarade var ätstörningar. Sofie hade börjat banta trots att hon inte var det minsta överviktig.

– Jag fick för mig att jag skulle bli av med mina "love handles" inför sommaren, minns hon.

Hon tränade massor och åt nästan ingenting. I början gick det bra. Hon fick komplimanger.

– Jag blev bäst på att vara smal.

Men snart tappade hon kontrollen. Kilona rasade av hennes redan tunna kropp. Hennes föräldrar märkte hur dåligt hon mådde och försökte hjälpa henne. Själv insåg hon att något var fel. Men att återgå till normala matvanor gick inte.

– Det var var inte jag som bestämde längre. Ätstörningen hade tagit över mitt liv, säger hon.

Sofie magrade av alltmer. Till slut var hon nere på 35 kilo. Relationen med familjen kärvade. Sofies föräldrar tappade tålamodet med hennes beteende, och själv stod hon inte ut med deras "pekpinnar".

– De tjatade om att "bre smör på mackan" och "ta sylt till gröten". Det blev så negativt. Sådant hjälper ingenting.

Sofie fick kontakt med landstingets länsenhet för ätstörningar i Gävle. Det blev början på vägen tillbaka. I behandlingen ingick inte bara att lära sig äta rätt utan även att komma åt de destruktiva tankar som styrde hennes tillvaro.

– Man måste inse att man är sjuk och varför man är sjuk. Annars kan man inte bli bättre.

För att få en ny start på sitt liv bestämde sig Sofie för att flytta till Stockholm. Där kunde hon vara sig själv och slapp stämpeln "tjejen med anorexi". Hon började läsa till civilingenjör och lärare på KTH.

– Ska man bli fri från anorexi måste man sätta upp mål och visioner för sig själv. Man måste hitta energikällor.

I dag mår Sofie bra och framtiden ter sig ljus. Men hon vill inte kalla sig "frisk".

– Jag har fortfarande tankar som jag behöver jobba med. Men jag äter det jag vill, när jag vill och vad jag vill. Det är inte anorexin som styr mitt liv längre.