Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ansiktet var ett svart hål

/
  • Carina Dahlblom har återvänt till stallbyggnaden i Valbo. För drygt 30 år sen såg hon och kompisen Susanna en gumma sitta lutad mot den här väggen. Vad som hände därefter glömmer de aldrig.
  • I den här boxen bodde hästen Krax som sparkade, fnyste och gnäggade om nätterna. Till sist blev hästen så vansinnig att den fick avlivas. Förtäljer Carina Dahlblom.

Det är 70-tal, sent en höst. Kallt ute. Sista tiden har hästarna i den stora stallbyggnaden i Sofiedal i Valbo varit uppskärrade. Om nätterna hörs de frusta och gnägga och sparka mot väggarna. En av hästarna, Krax, är så skrämd och aggressiv att den måste avlivas senare. Vad pågår?

Annons

14-åriga Carina Dahlblom och hennes kompis Susanna går på ridskola där. För att få svar på gåtan cyklar de dit den här sena och kyliga höstkvällen.

En bit från stallet lämnar de cyklarna och tar sig fram sista sträckan till fots.

Så fort de kommer fram får de se en gumma sitta lutad mot stallväggen. Alldeles stilla sitter hon klädd i gammaldags sjal, blus och randig kjol.

Hallå! ropar flickorna, gång på gång.

Men får inget svar.

De är på väg mot henne och är halvvägs uppför en sluttning när gumman reser sig och går dem till mötes.

Närmare, närmare, närmare.

Utan att säga ett ljud.

Hallå, ropar flickorna.

Inget svar.

Först när de möts vänder sig gumman åt deras håll. Men i sjalen där ansiktet ska vara är det tomt, svart, ett hål.

Gumman har inget ansikte!

Tjejerna blir paralyserade, kan inte röra sig ur fläcken.

Så tar Susanna tag i handleden på Carina och skriker: Spring!

De lägger benen på ryggen mot första bästa hus och ringer på och berättar vad som hänt.

Då får de bekräftat hur oroligt det varit i stallet på sistone, om ljuden därifrån, de skräckfyllda gnäggen, om sparkarna mot väggen.

Långt senare vågar sig flickorna ut till cyklarna igen.

En stund senare trampar de hemåt i nattmörkret.

Åren går och på 80-talet berättar Carina om händelsen i Arbetarbladet.

Några dagar efteråt kommer en äldre kvinna fram till henne i centrala Valbo och säger att hon läst artikeln.

Sen berättar kvinnan om en kväll när hon var ute och skidade. Hon var precis på väg att passera stallbyggnaden när en gumma på gamla träskidor svischade förbi och var borta på nolltid.

Gumman hade haft på sig randig kjol och blus. Och om huvudet en sjal.

Kläderna var mycket ålderdomliga.

Annons