Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen är lille Lucas här

/

Lucas Benny Gällstedt, 4856 gram tung och 56 centimeter lång, är här.
Klockan 13.05 i fredags gjorde han entré efter nästan nio svåra månader och stor dramatik på upploppet.
Förlossningen inleddes på torsdagsmorgonen och avslutades med kejsarsnitt.

Annons

Efter nästan elva år, 15 missfall och ett kejsarsnitt är Theresa mamma.
– Det går inte att beskriva känslan. Helt ofattbart, säger Theresa, som efter omständigheterna mår bra, men har väldigt ont efter snittet.
Halv åtta på torsdagsmorgonen kommer Theresa och Mattias till förlossningen med väska packad med förnödenheter och matsäck och grötfrukost i magen för att orka med.
– Nästan som vi ska på picknick. Det är lite svårt att fatta att vi snart ska få se honom på riktigt, säger Theresa.
I magen har det varit full aktivitet.
– Det är ett jäkla liv därinne, säger den blivande mamman och ler.
Då är klockan strax efter åtta. Sen somnar Lucas in i godan ro därinne. Men barnmorskan Eva vill ha honom vaken.
– Du ska få lite isvatten. Det blir han lite kall om fötterna och det brukar de inte gilla, säger hon.
Strax efter tio får Theresa tabletter för att puffa på värkarbetet, som kommit av sig. Den sista tiden av graviditeten har varit tuff. I magen har funnits en rejält stor bebis tillsammans med ovanligt mycket fostervatten. Det har varit stort tryck på lungorna, där Theresa nyligen haft blodproppar.
Redan efter några timmar är värkarbetet kommer igång och Theresa och Mattias är hoppfulla. Men efter tio timmars täta värkar utan att ha öppnats mer än fyra centimeter mår Lucas i magen så dåligt att processen avbryts när hjärtljuden blir allt svagare.
Fem på fredagsmorgonen orkar hon inte längre. Hon vill hem, tänker inte föda något barn. Det beslutas om kejsarsnitt. Men då blir Theresa i stället väldigt dålig av medicinen som ska stoppa värkarna.
– Jag var så jävla rädd. Jag tror att all oro jag haft under hela graviditeten kom över mig. Tidigare hade jag ju sagt att jag absolut inte ville bli snittad, men där och då ville jag bara få ut Lucas säkert.
En ny lång väntan följer. Men när Theresa på förmiddagen får en tid för operation och hon mår lite bättre infinner sig ett lugn.
– Då kändes det bra, vi visste att Lucas mådde bra igen, det kändes som allt var under kontroll.
Några timmar senare är hon mamma. Hon har fått vara vaken under snittet, som hon har hoppats.
– Jag kände hur de bökade runt i min mage. Sen plötsligt hade jag min som på bröstet. Jag har gråtit en del. Det var helt underbart att höra honom skrika.
Graviditeten har varit en bergochdalbana på flera sätt. Under flera perioder har hon varit inlagd på grund av blodproppar. Oron och ångesten, rädslan för ännu ett missfall, har aldrig varit långt borta. Hur många gånger hon och Mattias åkt in till akuten har hon för länge sedan tappat räkningen på.
– En miljon gånger kanske. Några gånger för bebisen, andra gånger när jag inte kunnat andas, säger Theresa.
För en månad sedan gifte sig Theresa och Mattias. Theresa har bytt efternamn, men inte fått de nya id-handlingarna. Därför blir det lite smolk i bägaren när barnmorskan meddelar att barnet får det namn som mamma har i de handlingar hon har med sig.
– Då kommer bebisen att heta Jonsson då, så det inte blir något missförstånd, konstaterar barnmorskan innan hon försvinner ut genom dörren.
Lite snopna ser de ut, Theresa och Mattias.
– Jaha. Och vi som gifte oss för att bebisen skulle heta Gällstedt, säger Theresa.
Ett väldigt litet bekymmer i sammanhanget dock.
I dag har hon äntligen sin kille på utsidan. Lille Lucas är dock inte så liten. Han har uppenbarligen haft det gott inne i magen.
– Han kom inte i kläderna i den mindre storleken, som vi hade med oss. De gick inte att knäppa i grenen.
Theresa själv har totalt bara gått upp åtta kilo, vilket innebär att hon gått ner i vikt i sig själv.
På söndagsmorgonen blir Lucas dålig och förs ner till barnavdelningen med vad som förmodas vara en infektion. Han har också lågt blodsocker, vilket stora bebisar ofta har, får de veta.
– De säger att de tror att det är en infektion bara, sånt som kan hända. Han får antibiotika. Sen har lite gulsot också och så har ett litet hål på ena lungan, troligtvis för att han skrikit så mycket. Jag tycker att det är lite jobbigt att han ligger på en annan avdelning, men huvudsaken är att de har koll på honom.
Nu blir Lucas och mamma kvar på sjukhuset, några dagar.
– Lucas blir kvar tre till tio dagar. Jag får förmodligen åka hem efter tre dagar och så får jag komma hit till sjukhuset och vara med honom på dagarna. Det är okej. Allt är okej nu, säger Theresa, mamma till Lucas Benny Gällstedt.

Mer läsning

Annons