Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Äntligen dags för Vinterresan

Romanskonsten lever och är vital på kontinenten men satt på undantag i Sverige, nästan utdöende.

Det berättar Stellan Alneberg, pianisten och dirigenten och Tomas Nordlund, baryton, över en fika på Lido.

Annons

Dessa två herrar råder bot på den saken, här i Gävle. På söndag, på Slottet, i Sessionssalen, kommer de att framföra Franz Schubert sångcykel ”Winterreise”. Eller kanske vi ska säga ”Vinterresan”, för Tomas kommer att sjunga de 24 sångerna på svenska, i den översättning som Bo Setterlind gjorde för Håkan Hagegård och som spelades in 1978.

– En fantastiskt fin översättning, säger båda enstämmigt.

En sångcykel om vintern kan ju knappast vara lämpligare just den här vintern.

Men ändå, varför?

Här pratar Tomas och Stellan i munnen på varandra, i beskrivningar av det verk som Franz Schubert skrev 1827, ett år före sin död, blott 31 år gammal.

Han var redan då sjuk. Dödsmärkt och ensam beskrev han sin smärta, bland annat sviken kärlek.

Hans sångcykel blev något av det mest gripande som skrivits. Här lever dikterna och musiken i speciell symbios. Sällan har en pianostämma varit så fri från sångmelodin. I ackompanjemanget finns teman som vandrar, som för förloppet framåt och som sätter sinnesstämningen.

Sångcykeln börjar med att säga ”God natt”. Men det är inte mörkt hela tiden. Där finns både vårdrömmar och lindar, ljusglimtar som lättar upp stämningen och inger hopp. Men där finns också iskylan, som i sången om liemannen.

Tomas sjöng sångcykeln första gången 1985 när han bodde i Dalarna. Första gången var vid kammarmusikfestivalen i Avesta och därefter åkte han runt i kyrkor och församlingshem och framförde Schuberts verk. Stellan spelade också ”Vinterresan” för första gången 1985, under studietiden vid Musikhögskolan i Malmö. Och nu ska verket framföras i Gävle. När det senast gjordes här minns ingen, annat än att det var mycket länge sedan.

Sångcykeln är ett stort projekt, med sina 24 sånger.

– Vi har en annan infallsvinkel nu, när vi blivit äldre och mognare, säger Tomas.

Han är en relativt nybliven gävlebo, tack vare Stellan Alneberg. Han kommer från Piteå. Där sysslade Tomas mest med idrott och om han sjöng så var det rock. När han träffade sin dåvarande fru, som är kyrkomusiker flyttade han till Dalarna. Där arbetade han inom industrin. De bildade familj och inspirerad av sin fru började han sjunga annat än rock, nämligen den klassiska repertoaren.

Han gick en operautbildning i Stockholm, vid Östermalms operaskola, och undrade om han någonsin skulle få användning av det han lärde sig, gestaltning bland annat. Och det skulle han komma att få.

När han skilde sig flyttade han från By i Dalarna till Hofors och där jobbar han fortfarande i kyrkan, som körledare och konfirmationslärare bland annat.

När han såg att man skulle ge Mozarts opera ”Figaros bröllop” i Gävle hösten 2007 tog han tåget för att provsjunga. Han fick rollen som Greven. Därefter fick han rollen i ”La Traviata” som blev en stor upplevelse.

Regissör för den uppsättningen var Jerker Swande och han kommer att ha en roll även i ”Vinterresan”. Jerker kommer att vara ciceron och föra handlingen framåt.

”Vinterresan” gör trion herrar i egen regi, med landshövdingens välsignelse. Eftersom sessionssalen bara rymmer 70 personer är de beredda på att ge ytterligare en föreställning samma kväll, om alla inte skulle få plats.

– Det blir en utmaning, säger Tomas Nordlund.

Han flyttade till Gävle när han fick rollerna i Gävle, för två år sedan, och det har han aldrig ångrat. Här kom han med i ett antal sällskap och fick både vänner och sångarbröder.

Och en god vän i Stellan Alneberg, som är motor i mycket av musiklivet i Gävle, inte minst satsningarna på operaproduktioner.

Tillsammans har de gjort mycket musik och eftersom de bor i samma hus är det också lätt att hitta tider för repetitioner.

Tomas och Stellan har ytterligare projekt inplanerade. I vår kommer de att göra ”Förklädd Gud” i Norberg med Bergslagens symfoniorkester.

Stellan har sin främsta anställning vid musikskolan i Uppsala där han undervisar i både pianospel och dirigering, bland annat.

Sen hoppas de på att få göra opera tillsammans igen i Gävle. Högst på önskelistan står Puccinis ”Tosca”. Det stora kruxet är ekonomin. När ”Traviata” var slut var också operasällskapet kassa tom. Men Gävle borde kunna husera ett operasällskap, skam annars.

– Kommunen borde kunna gå in och stödja oss ekonomiskt. Situationen är frustrerande, säger eldsjälen Stellan.

Med ”Traviata” visade de att man kan producera en proffsig operaföreställning.

Här i Gävle finns både skickliga musiker, professionella solister och inte minst, många körsångare.

Och dirigenten Stellan Alneberg, förstås.

– Det finns en så stor potential här. Dessutom en fantastisk teater, säger Tomas Nordlund.

Kerstin Monk