Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Artisterna tvingas in på nya vägar

Annons

Jag läste i tidningen häromdagen att norra Europas största skivaffär, Mega Store i Stockholm, ska slå igen den sista i denna månad. Har man som jag spenderat halva livet i en skivaffär, både som anställd eller bara hängt där som kund eller något liknande, så blir man ledsen när man läser det.

Förvisso var det en del år sedan jag senast gjorde ett inköp där vid Sergels torg, men på något sätt känns det som, att i min värld ska sådana affärer finnas i storstäder. Senast jag besökte butiken hade den i och för sig mest filmer, men vad jag förstår så är dvd-försäljningen ett skämt numera i Sverige.

Varannan skivaffär har försvunnit sen millennieskiftet i Sverige och det är inte så ologiskt, då de flesta som är födda på 1990-talet tillhör ”generation gratis” som inte köper fysiska skivor. Men vi äldre, som gärna har ett fodral i vår hand när vi konsumerar musik, tycker att detta är trist. Om det är nedladdningen som är problemet eller att det är så att dagens ungdomar bryr sig mindre om musik är svårt att slå fast, men när jag pratar med Pamela på musikbiblioteket så berättar även hon att utlåningen gått ned kraftigt.

Återstår att se om det blir någon ökning efter den första april då IPRED-lagen träder i kraft. Frågan är om lagen då skivbolag eller filmbolag kan kolla i din dator om du lägger upp musik eller film verkligen kommer att betyda något för ungdomar och vuxna som i dag delar med sig av upphovsrättsskyddat material. Kanske den största frågan är om föräldrar har koll på vad deras barn laddar hem och vad kommer att hända om de inte har det?

Men hur ska artister överleva då? Det positiva med att skivförsäljningen gått ned är att det turneras flitigare än på flera decennier och som om detta inte vore nog så börjar artister leta efter flera sätt att få in intäkter. I alla tider har band sålt varor som t-shirts, scarves och turnéprogram. Kiss var tidigt ute på 1970-talet med massvis av grejer som dockor och flipperspel.

Nuförtiden känns det som band är mer aktuella med ett Guitar Hero-spel än med en ny skiva. Aerosmith, vars karriär inte går så lysande, gör förutom pengar på nämnda spel också dollars på grillolja, Corvettebilar och hembyggda motorcyklar.

I USA är det vanligt att artister går in i restaurang- och barbranschen och nu verkar det sprida sig över hela världen. Sting har köpt en gård utanför Florens, som givetvis är ekologisk och där ska rödvin, honung, olivolja och salami framställas. Tidigare har gamle Blur-basisten Alex James gjort ett lyckat karriärbyte till ostfarmare och visst är det lätt att börja dra på smilbanden när man ser att Moneybrother ska börja sälja tomatsoppa.

Fast så länge Di Leva inte börjar sälja köttkorv eller att Hammerfall börjar designa kostymer så vet jag att det finns hopp om musikbranschen. När jag tänker efter har väl Alexander Bard skrivit filosofilitteratur och det kanske säger allt ändå.

PETER ALZÉN

Krönikör på GD Nöje