Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

­Bagatell som är betagande

Örjan Abrahamsson följer med Haruki Murakami in i den ­solkiga, men för­trollande Tokyo-natten.

Annons

Efter fjolårets underbara och megalomaniska romanprojekt ”1Q84” – 1 500 sidor fördelade på tre böcker – utkommer Haruki Murakami nu åter på svenska men med en tidigare bok, snarast kortroman, från 2004.

”Efter mörkrets inbrott” är en jämförelsevis enkel och skissartad historia om två systrar, återberättad under en enda natt – enligt texten mellan 23: 56 och 06:52 – i ett sömnlöst Tokyo med dygnet-runt-öppna barer, snabbköp och så kallade lovehotels.

Romanens inledande berättarperspektiv tycks vara inspirerat av 60-talets nya franska roman. Ett kungligt Vi i form av ett högtflygande kameraöga som blickar ned över storstaden nedanför, dyker ned mot bilbruset och neonljuset, zoomar in en nattöppen Denny’s-restaurang där en ung flicka sitter ensam vid ett bord och läser.

Murakamis lins iakttar restaurangen precist och kyligt. Beskrivningen avslutas utsökt, lakoniskt ironiskt. ”Hela stället består av anonyma, utbytbara element. Lokalen är så gott som fullsatt”.

Flickan på Denny’s är den tystlåtne nattvandraren Mari vars storasyster Eri oförklarligt sover dygnet runt. Storasyster Eri är omsvärmad skönhet; Mari bara en oansenlig nittonåring. Maris usla självförtroende motsvarar dock inte hennes faktiska självförtroende. Och fördolda mod.

Systrarna är som varandras spegelbilder – natt och dag – men Murakami driver inte metaforen till sin spets. Som gudabenådad sagoberättare vet han att aldrig knyta ihop alla lösa trådar utan överlämna tvinnandet åt läsarens fantasi.

Bokens kapitel växlar mellan Mari som snart uppvaktas av en ung jazztrombonist och kameralinsen som anonymt iakttar den sovande Eri. Som alltid väver Murakami samman det så påtagligt vardagliga med det gåtfulla, rent övernaturliga. Låt vara att denna gång är de mystiska avsnitten, om Eri, romanens svaghet. Medan den solkiga berättelsen om Mari och storstadsnattens hemskheter är rent förtrollande.

”Efter mörkrets inbrott” är ovanlig Murakamiroman såtillvida att huvudpersonen inte är en ung man, utan en ung flicka. Annars är mycket välbekant. Ständigt återges vilken musik som spelas på barer och i iPods, och katter dyker naturligtvis – lyckligtvis! – upp i slutet av romanen.

Alla goda sagor kräver även sin bottenlösa ondska, här inkarnerad i datansnillet Shirakawa som brutalt misshandlar en kinesisk prostituerad, bara för att hon just fått mens.

Mest av allt är det ändå en medryckande vacker berättelse om unga, beundransvärt naiva människor som försöker navigera undan tillvarons alla farliga skär för att komma ut på öppet vatten.

Väl räddade ute till havs måste de dock ensamma välja färdriktning. Frihetens pris – mot vilken horisont?

Efter mörkrets inbrott” är en Murakamibagatell. Helt betagande.

Örjan Abrahamsson