Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barcelona on ice

Det var väl nästan lite som Barcelona?
Sa Peter Isaksson, SAIK-tränaren.
Har redan skrivit det!
Sa jag, krönikören. Det är jag både glad och nöjd med.

Annons

Bandy kan vara alldeles brutalt tråkigt ibland, och det kan något från den vackraste av bollvärldar också. Som nu, när SAIK aldrig ens hade en tanke på ett sånt där tålamodsmässigt nötande med väääääääääääääääända ur och vääääääääääääääääände hem.

Det var istället, få se...

Det var ju...

Det var el toque, det där lilla spanska ordet som betyder beröring, lätt tillslag, touch.

Det var Barcelona on ice.

Det var en bländade, virvlande, elegant, briljant och vinnande underhållning – och för motståndaren Edsbyn något som fick mjölksyran att fräsa i lårmusklerna.

Daniel Berlin!

SAIK:s spel i mitten av den första halvleken, och även en stund i den andra var egentligen inte något man provar på den här nivån, vid det här tillfället, vid en ställning av 1–1 kvartsfinalserie mot en motståndare som Edsbyn.

Men därför är det bara att studsa upp och ned på tangentbordet för SAIK:s spel. Det var inte den böljande bredbandyn, det var något rätt nytt – men det var något alldeles otroligt vackert.

Den här matchen borde ha gått på teve. Den också. SAIK vågade och vann i går, och gjorde 9–5 på SAIK i en kvartsfinalserie om ligger på en målnivå som de andra matcherna inte hänger med i. 15 mål i Edsbyn (7–8), 13 i tisdags (8–5) och 14 i går.

Det var 2 813 åskådare på plats, och alla borde egentligen ha varit lika uppeldade som Edsbyns nedbussade klack Red Farmers.

Erik Säfström!

Nånstans är SAIK-spelarna ute efter att vinna en titel, men nånstans är man också ut efter att ha riktigt, riktigt roligt och jag kan bara beundra och applådera och skratta glatt över den idén. Det är möjligt att SAIK inte försvarar SM-guldet i går. Det är möjligt att det kommer något defensivt monster som kan heta Bollnäs eller något annat i vägen.

Men det är ändå rätt fantastiskt att se en spelidé som SAIK:s vara så förödande för en motståndare. Bollinnehav kan vara en illusion, om man håller på och lallar och spelar bollen fram och tillbaka på egen planhalva och det andra laget bara behöver stå och vagga på skridskorna i väntan på att försvara sig.

Men nu. SAIK placerade sina snabba, vassa skridskor, sina förflyttningar, sina korta passningar och alla sin kraft långt inne på Edsbyns planhalva som hade behövt spelare från Hälsinglands övriga tre elitserielag för att hinna med och orka försvara sig.

Johan Löfstedt!

I den första urladdningen gick SAIK från 1–2 till 4–2 på fem minuter i den första halvleken och det borde ha varit några mål till. Efter 5–2 i början av den andra gick SAIK ned i vilo- och bevakningsläge, och Edsbyn hamrade in en hörna och en straff och det var 5–4 och match igen.

I 36 sekunder. Sedan gjorde Mikael Nilsson 6–4 på Säfströms fantastiska attack på vänsterkanten, och blev så glad att han firade med brorsan Patrik sköna målgest. Och sedan kom två mål till under en femminuterssekvens så jag nästan fick för mig att SAIK bara lät Edsbyns kaxa upp sig lite – för att sedan visa vem som regerar.

...men man får inte ge Edsbyn ett finger, eller rättare sagt en hörna. I går två hörnmål och ett straffmål – och farlig närhet av att utmana SAIK trots allt. Edsbyns saknade också världsmästarbacken Daniel Välitalo, kom ihåg det.

Bara Bollnäs gjorde 3–0 i en kvartsfinalserie. VSK vände och vann i sudden mot Hammarby och har 2–1, och Villa-Lidköping har också 2–1 på Kungälv.

Mer läsning

Annons