Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Patrik tog utskällningen på allvar – och avgjorde

Det behövdes en utskällning – men sedan förstod SAIK-spelarna allvaret.
Inte minst Patrik Södergren.
SAIK-veteranen vred klockan tillbaka, dribblade ett helt försvar och sköt 5–4 mot Vetlanda.
– Men ett tag undrade jag faktiskt vad vi höll på med, säger den välbekante matchhjälten.

Annons

Han har ju liksom varit med om det förut. Men det är inte lika ofta vi får skriva artiklar om Patrik Södergren i en matchvinnarroll längre.

Men mot Vetlanda var det onekligen Södergren, med 323 SAIK-matcher i bagaget, som klev fram när det som mest behövdes. Med tre Vetlandaspelare som trängdes i utvisningsbåset hade SAIK, som kämpat sig tillbaka från underläge 2–4, alla chanser i världen att avgöra matchen och ta sig förbi smålänningarna i tabellen.

Det var bara det att man brände de där chanserna. En efter en. Ett friläge efter ett annat.

Innan Patrik Södergren fick bollen, ensam mot ett samlat Vetlandaförsvar.

– Jag bara körde, jag såg att jag hade läget. Sen hade jag turen att bollen studsade med mig via benskyddet. Den studsade rätt för en gångs skull, säger han med ett leende.

Det var Södergren, som blev tvåmålsskytt, men kanske framför allt Daniel Mossberg och Magnus Muhrén som tog tag i spelet i den andra halvleken och räddade SAIK från en hotande förlust. För i första halvlek var man riktigt illa ute.

Och tränaren Ola Grönberg var tvungen att ryta till ordentligt.

– Så där arg har jag aldrig sett honom förut, säger Muhrén. Det han sa gick väl i huvudsak ut på att vi spelare kräver mycket, men att vi ska betala tillbaka genom våra insatser på planen. Och det behövdes ju.

– Nja, arg och arg, då har ni aldrig sett mig riktigt arg, säger Ola Grönberg själv lite undvikande.

– Men jag var ju tvungen att väcka spelarna och då fick jag höja rösten. Inställningen var urdålig och då är det min uppgift att ge dem en tankeställare så att de får rannsaka sig själva.

– Vi har haft ett långt uppehåll och saknat en hel del spelare, vi behöver träna fyra-fem gånger tillsammans innan vi får ordentlig fart igen.

SAIK saknade en febersjuk Daniel Berlin, men glädjande nog höll Magnus Muhréns rygg för 90 minuters spel.

– Jag kände ingenting, och jag känner ingenting efteråt heller. Vi har väl mörkat det lite och jag har kört för fullt på de senaste träningarna.

Magnus Muhrén visade med eftertryck hur viktig han är för SAIK:s spel och han lär behövas även i morgon när SAIK åker till Lidköping för match mot Villa. Men kanske är det bättre att stanna hemma än att sätta sig och åka buss hela dagen?

– Nej, vi har en sovhytt, där kryper jag ner och lägger mig och läser mina böcker. Jag hinner läsa en på vägen till Lidköping och tillbaka.

Oavsett hur det såg ut så var i alla fall två poäng mot Vetlanda det absolut viktigaste.

– Otroligt skönt, det hade varit tungt att få stryk här hemma, säger Ola Grönberg, som skällt färdigt – för den här gången.

Mer läsning

Annons