Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: Revansch? Nej, glöm det!

Av alla sportfloskler är nästan "...det är bara att bryta ihop och komma igen" den kanske mest flåshurtiga.
Annars skulle vi väl tillämpa den på Christoffer Edlund, och skrivit nånting med..."där fick du, Franco Bergman – fem mål, visst borde väl jag ha varit med i VM."

Annons

Men det fungerar inte riktigt så.
Toppidrottsmän tar sin sport på betydligt större allvar.
Sidsteppningar skär i själen så det syns även i en femmålsskytts ögon. Jag såg det själv i går.

Franco Bergman är bandyns svar på Lasse Lagerbäck, och byter inte ett vinnande lag. Helst inte ett förlorande heller. Och är egentligen oåtkomlig med två VM-guld på tre försök. I den VM-trupp som han presenterade i går fanns 16 spelare med som var med och vann i Almaty, Kazakstan, i fjol. Den som har tillkommit är Patrik Nilsson, skyttekungarnas skyttekungar.
Som forwards valde Bergman just Nilsson, samt Villa-Lidköpings Daniel Andersson och Edsbyns Jonas Edling – och har i övrigt ett lag med enorm offensiv kompetens på mittfältet.
Edlund dög inte. Det gjorde inte heller Villas skyttekung David Karlsson. Edsbyns Edling är en Franco Bergmanfavorit som jobbar och jobbar, men kanske inte har målgeniets lyskraft.

Nu tänker jag inte i efterskott försöka gråta in Edlund i VM-truppen. Men killen som i fjol bröt ena foten, men kom tillbaka och gjorde tre mål i SM-finalen är på nåt sätt ett offer för SAIK:s sena formtopp, och har även haft en påfrestande ögonskada.
Men jag är faktiskt säker på att om Franco Bergman fått vänta ut gårdagens match, och kanske även fredagens så hade hans förtroende för Edlund absolut ökat – konstigt vore det annars.
Edlund visade i går på samma styrka som SAIK vann matchen med. SAIK samlade upp den förlorade koncentrationen till ett 4–4-resultat i paus – och gjorde sedan något mäktigt av den.
Edlund tvingades huka efter Bergmans samtal på tisdagskvällen, lyssna på beklagande synpunkter – men var sedan som bäst på isen. En sprakande straff var inledningen på en femmålskväll.
Han var en skyttekung i försenad, men bevisad form. En som levererar när det gäller. En som alltid ska vara med.

SAIK har nu på kort tid städat av hela elitserietoppen. Laget har sju raka segrar, men inledningen av den sviten kom mot Motala och det var ju inget som hängde i julgranen när den åkte ut.
Men sedan, jisses.
6–4 mot Hammarby, 7–6 mot Västerås SK, 7–4 (efter att kommit tillbaka från 2–4) mot Villa-Lidköping, 6–4 mot Broberg, 6–0 (!) mot Edsbyn – och igår 12–5 mot IFK Vänersborg i en grym styrkedemonstration.
Stefan Karlssons IFK Vänersborg fick vara med en halvlek i Göransson arena. Under en första halvtimme av lite lättsinne gick Vänersborg ifrån till 4–2-ledning och var bra, men SAIK hade då inte slagit på den stora S-märkta strömbrytaren.
Visserligen blev 2–4 till 4–4 före paus – men sedan kom explosionen. SAIK gjorde åtta raka mål i andra halvlek och jag såg inte IFK Vänersborg ha en enda målchans förrän reduceringen till slutresultatet 12–5 – på övertid.
SAIK har inte den bästa formkurvan i elitserien – SAIK regerar i elitserien med en match kvar till VM-uppehållet. Det är fredagens bortamatch mot Bollnäs, det sjunde slutspelslaget.

...jag hade för övrigt helst sett Joel Othén som en av två målvakter i VM-truppen. Suveräne Andreas Bergwall är 38 år, och Anders Svensson 37 ¨år medan Othén är 27 år och på gång. Svensson sålde in mina ögon sin landslagsplats när han flyttade till Ryssland mitt under säsongen, och Othén borde därför fått chansen i VM som går just i Vänersborg.
12–5...men aldrig får man vara riktigt glad.

Mer läsning

Annons