Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bardem guidar på ett studiebesök i helvetet

Skönheten ser inte alltid ut som man föreställer sig – inte heller godheten. Regissören Alexandro Gonzales Inarritu (Älskade hundar, 21 gram, Babel)ser åter på verkligheten från andra vinklar än de gängse och lyckas vända på våra värderingar.

Barcelona har många vackra sidor, men i Biutiful visar man bara de fula och de farliga.

Vår hjälte Uxbal är ingen hjälte utan en kriminell av lägsta slag som tjänar pengar på illegala flyktingar. På kineser som hålls fångna i källare för att tillverka falska märkesväskor som säljs till turister på gatorna. Afrikanerna som säljer väskorna drar också in pengar till honom.

Uxbal har en talang som gör honom efterfrågad, han har kontakt med den andra sidan och kan hjälpa de nyligen avlidna över gränsen. De talar till honom och han ser dem.

När Uxbal får veta att han är döende inser han att han måste ordna för sina barn innan han dör. Han tar kärleksfullt hand om sina barn eftersom barnens mamma är direkt farlig för dem.

Han börjar sin dag med att lämna sina barn vid skolan, sedan går han till kemoterapin och sen för att muta polisen och sen skrämma fram pengar från sina medarbetare för att slutligen hämta barnen hos dagmamman i en skrubb bakom en kinesbutik och slutligen gå hem och laga mat. En arbetsdag i Europa.

Javier Bardem är Oscarnominerad för sin rolltolkning och det är ett skakande porträtt av en god själ i en uslings kropp.

Det är som att göra ett studiebesök i helvetet. Allt är hopplöst, fult och skrämmande. Men där finns Uxbal som faktiskt försöker göra det goda, inte bara mot sina barn utan mot sin galna fru och till och med mot dem han utnyttjar.

Det goda är fortfarande gott trots att Uxbal är en skurk, liksom biutiful betyder vackert även om det är felstavat.

Christina Hygge