Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bawar Ismail: Är det någon som tar Alliansen på allvar?

Det bådar inte gott inför valdagen.

Annons

Det har inte varit några enkla veckor för det borgerliga allianssamarbetet. Vad som en gång utmärktes som en lättgående och enad koalition framstår i dag som ett gäng gymnasieelever som tvingats att plugga tillsammans för ett grupparbete – och det går inte alls så bra med den uppgiften.

Låt oss bara ta en titt på vad de borgerliga partierna haft för sig på sistone.

Tidigare i år gick Moderaterna ut med att de ville få igenom en gemensam alliansbudget i riksdagen.

Kristdemokraterna var smått positiva till detta. Centerpartiet och Liberalerna sade genast nej. De ville nämligen inte göra sig beroende av Sverigedemokraterna, vars röster hade behövts för att rösta igenom en alliansbudget i riksdagen.

Tiden gick och bråket om hur allianspartierna skulle förhålla sig till SD fortsatte.

Och i förra veckan meddelade Centerpartiet att de ville fälla vissa delar av regeringens höstbudget i riksdagen, framför allt för att stoppa skadliga skatter för inkomsttagare och företagare.

Och kort därefter hotade Liberalerna att fälla finansminister Magdalena Andersson (S) om regeringen inte backade från den föreslagna flygskatten eller de höjda marginalskatterna.

Kristdemokraterna då, kanske någon undrar? De har haft fullt upp med att spela in ett filmklipp där partiledaren käkar cheeseburgare.

Men nu ska vi se här. Centerpartiet och Liberalerna vill inte ha en gemensam alliansbudget, för då skulle man göra sig beroende av SD. Men att bryta ut delar av regeringens budget, eller fälla ministrar, är ju minst lika problematiskt. Sådana åtgärder skulle också kräva stöd från SD.

Allianspartiernas olika besked om budgethanteringen har varit förvirrande, och långt ifrån förtroendeingivande.

Och samtidigt står statsminister Stefan Löfven (S) vid sidan av, med ett stort leende på läpparna. I en intervju med Aftonbladet uppmanar statsministern alliansledarna att "besinna sig".

Hur kunde detta ske? Den rödgröna regeringen har drabbats av den ena skandalen efter den andra. Men plötsligt är det statsminister Stefan Löfven som framstår som mer regeringsduglig och pålitlig, än alliansledarna som inte kan enas om hur budgeten ska hanteras.

Vi talar ju om en regering som trots att den är feministisk lät kvinnliga statsråd beslöja sig i Iran. Det är en regering där tidigare bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) fick avgå på grund av samröre med islamister. Det är en regering vars ansvariga statsråd för frågor om våldsbejakande extremism, Alice Bah Kuhnke, fick överlåta arbetet till någon annan på grund av bristande kunskaper.

Med en sådan regering har ju den borgerliga oppositionen ett öppet mål framför sig. Men ändå står statsministern där och uppmanar allianspartierna att besinna sig.

Valåret 2018 närmar sig. Och som de borgerliga partierna agerar nu kan man inte undgå att tänka: är det någon som tar Alliansen på allvar längre?

Ja, skulle man ställa denna fråga till de borgerliga partierna hade man väl fått en massa olika svar.

Det bådar inte gott inför valdagen.