Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bawar Ismail: Din trygghet ska inte avgöras av storleken på din plånbok

Ledarsidans Bawar Ismail om att trygghet blivit en klassfråga.

Annons

Vad händer med ett land där statens våldsmonopol sakta men säkert vittrar sönder och där kriminella gäng flyttar fram sina positioner? Och vad blir det för konsekvenser för samhället när man även räknar in att en stor andel av befolkningen känner sig otrygga?

Risken är helt enkelt att det blir större skillnader mellan de som har råd med trygghet och de som inte har det.

I den senaste nationella trygghetsundersökningen från Brottsförebyggande rådet (2018) uppger 28 procent av befolkningen att de känner sig otrygga och ännu fler oroar sig över brottsligheten i samhället (42 procent). Och som vanligt i dessa sammanhang är kvinnor extra utsatta. Andelen kvinnor som känner sig otrygga ligger på 36 procent.

Det är många som känner sig otrygga. Den som hävdar annat lever på en annan planet.

Vad som gör detta än mer sorgligt, utöver att så många människor känner sig utsatta i dag, är att otryggheten kommit att bli en klassfråga. Tänk efter, vilka områden är det som drabbas hårdast av stök, brott och kriminella gäng? Det är ju inte välbärgade stadsdelar och villaområden, eller hur?

Därför är det trist att regeringen vill införa åtgärder som kommer att förstärka tryggheten som en klassfråga. I överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet finns nämligen en punkt om att utöka RUT-avdraget till att även omfatta trygghetstjänster. Vill man installera larm- och övervakningssystem eller anlita väktare ska man alltså kunna göra avdrag på det.

Säkerhetsbranschen jublar säkert, snacka om jackpot!

Men visst, det låter väl inte så dumt. När polisen saknar resurser och muskler för att säkerställa människors trygghet är det väl rimligt att man vänder sig till den privata sektorn för att skapa trygghet åt sig själv och sin familj. Det finns bara ett litet problem. De områden som drabbats allra hårdast av vandalism och kriminalitet kommer förmodligen inte att tjäna på denna typ av politik. Det är inte de som lever i utanförskap med försörjningsstöd eller låg inkomst som kommer att bruka denna tjänst.

Målet måste vara att alla invånare i vårt land ska känna sig trygga i sina bostadsområden – inte bara de med saftiga bankkonton.

Det är villaägarna som kommer att anlita RUT-väktare. Och statligt subventionerade privatsnutar skulle bara accelerera utvecklingen mot så kallade gated communitys, det vill säga avstängda bostadsområden som bevakas av väktare. För den som vill privatisera offentlig service och därmed försvaga staten är det kanske en våt dröm att se välbärgade människor trygga bakom murar och stängsel. Men för någon som vill se ett Sverige som håller samman och där man oavsett klass eller kulturell bakgrund har lika rättigheter vore det en total mardröm.

Låt inte Sverige bli ett land där storleken på plånboken avgör om man är trygg eller inte, politiker. Målet måste vara att alla invånare i vårt land ska känna sig trygga i sina bostadsområden – inte bara de med saftiga bankkonton.

Annons