Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bawar Ismail: En inbjudan till din kräftskiva kan bli en god gärning för integrationen

Ledarsidans Bawar Ismail om att integrationen inte bör överlåtas helt åt politiken. Partyhattarna är inköpta, nu vankas det kräftor. Vågar du bjuda in en nyanländ till kalaset?

Annons

Kräftskivesäsongen är igång! Butikerna har bunkrat upp med kräftor och pynt. I hemmen kopieras sånghäften, snapsglasen plockas fram efter att ha ställts undan efter midsommar och inbjudningar skickas ut till vänner och familjemedlemmar.

I ett Sverige vars tidningsrubriker numera domineras av fasansfulla brott, slitningar och segregation och uppskruvade bråk mellan politiker är det en trevlig påminnelse om att livet för de flesta svenskar rullar på som vanligt.

Men kräftsäsongen är även ett unikt tillfälle för att bidra till integrationen. I Sverige skyfflar vi nämligen helst över allt ansvar på politiken.

Det är staten som ska lösa integrationen! Med morot och piska ska politiken få nyanlända att integreras! Porten till det svenska samhället kan enbart öppnas genom språkundervisning i klassrum och praktik på kommunhuset!

Och visst, undertecknad har återkommande gånger framhävt vikten av politiska åtgärder för att bidra till en bättre och mer fungerande integration. Alldeles för länge präglades nämligen svensk integrationspolitik av kravlöshet. Att ställa krav på språkkunskap och kännedom om Sveriges lagar och värderingar och att kräva att man aktivt ska arbeta för att trygga sin egen försörjning är självklara grundpelare i en sund integrationspolitik.

I grunden handlar det om att vi bör signalera att vi förväntar oss av individer att de bör göra sitt yttersta för etablera sig i det nya landet. För politiken kan endast leverera möjligheter och verktyg för en lyckad etablering, via samhällsorientering, utbildning och arbetsmarknadsåtgärder, men det är endast individen i fråga som sitter på viljan att integreras. Så om man vill bli en del av den svenska gemenskapen ligger ett stort ansvar på ens egna axlar.

Men det betyder inte att vi som redan utgör den svenska gemenskapen bör strunta i att hjälpa nya människor in i värmen. Vi kan inte överlåta allt till politiken.

Allt tal om integration och gemenskap handlar ju faktiskt om människor. En nyanländ kan lära sig språket, fixa ett jobb och tak över huvudet. Men vad tjänar det till om man sedan bara umgås med vänner från hemlandet för att man saknar kompisar från majoritetskulturen? Ja, hur integrerad är man egentligen om ens nätverk av människor endast består av andra nyanlända eller landsmän?

Det är där kräftskivan kommer in i bilden. Det är ett unikt tillfälle att bjuda in nya människor till att ta del av svenska traditioner, individer som annars kanske inte skulle komma i kontakt med det tidigare. Och förutom att man skulle få en extra kamrat att frossa i sig skaldjur med, skulle det göra ett under för att utöka kontaktnätverket människor emellan.

Vågar du göra en liten gärning för integrationen?

Annons