Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bawar Ismail: En regeringsförklaring utan trovärdighet

Ledarsidans Bawar Ismail om riksmötets öppnande och statsminister Stefan Löfvens första regeringsförklaring med januariavtalet i bagaget.

Annons

När statsminister Stefan Löfven (S) inledde det nya politiska året med regeringsförklaringen under tisdagens årliga öppnande av riksmötet så talade han till en nation som inte lider någon brist på allvarliga samhällsproblem.

Klimathotet. Terrorism och våldsbejakande extremism. Välfärdsservice och kommuner i kris. Annalkande lågkonjektur. Hederskulturer som förtrycka unga flickor och pojkar. Ökade klyftor mellan stad och land. Socialt utsatta bostadsområden och växande boendesegregation. Och kanske det mest akuta just nu: Hänsynslös gangstervåld som skördar oskyldiga människoliv på våra gator och torg.

Tillsammans, det var statsministerns främsta svar på hur Sverige åter ska bli ett tryggt och hoppfullt land. Över de politiska gränserna, gemensamt i samhället, tillsammans med myndigheter. Vore det inte för att Stefan Löfven dragit liknande retoriska klyschor tidigare hade man kanske funnit det betryggande och rent av övertygande.

För så här ser situationen ut: Stefan Löfven sitter nu på sin andra mandatperiod som statsminister. Den rödgröna regeringen har under sin tid vid makten endast lyckats visa prov på en sak: Man reagerar på vad som sker, och oftast med bristande åtgärder och insatser.

Ta terrorismen som exempel. I årets regeringsförklaring meddelade statsministern att samröre med terrorstämplade organisationer äntligen ska bli straffbart. Detta borde givetvis ha införts redan när så kallade terrorresor kriminaliserades 2016 (eller helst ännu tidigare). Kritiken då lyfte nämligen fram att förbud mot terrorresor kom för sent, för de flesta som rest ner till terrorsekten IS hade ju gjort det innan lagen trädde i kraft.

Migrationen är ett annat exempel. Den så kallade tvärvändningen 2015, när regeringen Löfven skärpte asylreglerna, skedde på grund av den stora flyktingströmmen till Sverige. S talade plötsligt om vikten av en hållbar migrationspolitik, samtidigt som vissa grupper hamnade i kläm på grund av de skärpta reglerna. Det var därför vi sedan fick den hårt kritiserade gymnasielagen och småpartiernas krav på migrationspolitiska uppluckringar i januariavtalet.

I dessa allvarliga frågor är regeringen Löfvens track record befläckat av hastiga och bristfälliga åtgärder.

Visst, Stefan Löfvens regeringsförklaring var fylld av goda ambitioner. Få kan nog säga sig vara emot satsningar på sjukvård, brottsbekämpning och fler servicecenter ute i landet. Och få tar nog avstånd från regeringens ambition att Sverige ska bli bäst på klimatområdet (men däremot kan man ställa sig frågan om regeringen sitter på rätt lösningar och åtgärder).

Tillsammans kan Sverige rustas starkare löd statsministerns avslut. Med tanke på hur den rödgröna regeringen tacklat tidigare problem är det inte ett särskilt trovärdigt löfte till medborgarna.

Annons