Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bawar Ismail: Låga förväntningar på andra kan vara rasism

Artikel 1 av 2
Ledarsidans sommarläsning 2018
Visa alla artiklar

Ledarskribenten Bawar Ismail har läst boken "Det lilla landet som kunde", skriven av Mustafa Panshiri och Jens Ganman. Ett måste för den som är intresserad av svensk migrations- och integrationsdebatt.

Annons

Samhällsdebatten kring migration och integration i Sverige har präglats av dumheter, värdesignalering och rent nonsens. Jo, faktiskt. Man baxnar när man tittar tillbaka på de senaste 10-15 åren och ser hur extremt ohederlig och antiintellektuell debatten kring dessa känsliga frågor varit.

En stor del av det tidiga 00-talets samhällsdebatt kan nämligen summeras så här:

Varna för hedersförtryck? Ajabaja, nu fiskar du i grumliga vatten.

Problematisera Sveriges flyktingmottagning? Står du inte upp för öppenhet och medmänsklighet, lille vän?

Oroad för islamistisk extremism? Sluta vara så rasistisk!

Kritisk mot kravlös integration? Vadå, vill du tvångsassimilera alla som kommer hit?

För den som vill försöka förstå 00-talets samhällsdebatt rekommenderas boken "Det lilla landet som kunde" (Vulkan) varmt. Den är skriven av Mustafa Panshiri, tidigare polis som nu åker landet runt och föreläser om integration för ensamkommande, och Jens Ganman, författare och journalist med talang för att formulera sig humoristiskt.

"Det lilla landet som kunde" är ett lysande tidsdokument över flera års politiska haveri.

Panshiri och Ganman hoppar pladask in i den svenska migrations- och integrationsdebatten. I "Det lilla landet som kunde" skonas inga makthavare. Uttalanden från en rad politiker, myndighetschefer, framträdande debattörer och även mediepersonligheter dissekeras noggrant. Fram träder bilden av ett samtalsklimat där det varit viktigare att uttrycka "rätt ord" och ge bilden av "rätt värderingar", än att ge sig på de faktiska problemen i samhället.

I boken intervjuas även några röster som varit framträdande i den svenska debatten. Panshiri och Ganman samtalar med debattörer som Henrik Arnstad och Feministiskt initiativs tidigare partiledare Victoria Kawesa.

Duon träffar även Jimmie Åkesson (SD). Det är inte ett avslappnat samtal men ett nyttigt sådant. Bland annat säger Åkesson: "Man kan inte vara både svensk och kurd". När Åkesson ifrågasätts av Panshiri som undrar varför han med sitt afghanska ursprung inte kan vara svensk afghan förtydligar Åkesson: "Men jag menar att politiken måste skapa förutsättningar så att du kan uppfostra dina barn till att inte glömma sitt afghanska ursprung men ändå fungera så bra som möjligt i sin relation till majoritetssamhället".

Så, man kan tydligen kombinera två nationella identiteter? Den nyheten måste Åkessons partikollega Björn Söder ha missat.

Det finns två frågeställningar som lyfts fram i boken som förtjänas att diskutera vidare.

Vad gör vi med dem som inte vill integreras in i det svenska samhället? För de finns och de utmanar det svenska samhället. Religiösa friskolor som könsuppdelar klassrum, moralpoliser i socialt utsatta områden som upprätthåller unkna patriarkala normer och familjer som förtrycker barn och kvinnor i hederns namn – allt detta är tecken på grupper i samhället som inte vill tillhöra resten av det liberala och progressiva Sverige.

Och hur kan vi göra upp med de låga förväntningarnas rasism? Det vill säga, att vi förväntar oss olika saker och ställer olika krav på olika grupper? Ett perfekt exempel är debatten om Muhammed-karikatyrerna, som Panshiri och Ganman skriver om. I debatten har muslimer framställts som en överkänslig grupp vars känslor måste skyddas till varje pris. Men att exempelvis driva med kristna, som i Monty Pythons "Life of Brian", det är inga problem. Kristna tål alltså satir, men inte muslimer? Snacka om att göra skillnad på folk och folk.

"Det lilla landet som kunde" är ett lysande tidsdokument över flera års politiska haveri. Ett måste för den som är intresserad av svensk migrations- och integrationsdebatt.