Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bawar Ismail: Muckar man gräl med Durmaz, muckar man gräl med Sverige

Ledarsidans Bawar Ismail om de rasistiska påhoppen mot fotbollsspelaren Jimmy Durmaz.

Annons

Fotboll är världens vackraste sport. Det handlar inte bara om 22 spelare som sparkar boll på en gräsmatta. Det som gör fotboll så otroligt fantastiskt är hur den knyter samman människor världen över.

Klubblag kan samla supportrar från New York till Beijing, från Kiruna till Kapstaden. En fotbollsspelare från Malmö kan bli en internationell stjärna som inspirerar ungdomar från världens alla hörn.

Och vart fjärde år blir det somriga fotbollsfester när miljontals människor bänkar sig framför fotbolls-VM och hejar fram sina landslag. Och det är så hemskt spännande. Underskattade lag kan göra imponerande insatser och överraska hela världen, som när Island höll ställningarna mot Argentina. Eller så får man se målfester, som när Ryssland fullständigt körde över Saudiarabien i öppningsmatchen.

Men allt är givetvis inte perfekt med fotbollen. De starka känslor som sporten skapar kan lätt mutera till något fult och brutalt. Det fick vi se i lördags när Sverige föll mot Tyskland. Efter matchen fick landslagsspelaren Jimmy Durmaz utstå rasistiska hot och påhopp.

Muckar man gräl med Durmaz, muckar man gräl med det svenska landslaget och hela Sverige.

Det är en sak att fans blir besvikna eller frustrerade över hur ens lag eller enskilda spelare presterar.

Men att kalla någon för blattejävel? Självmordsbombare? Att kräva att någon ska "åka hem"?

Det är inte kritik. Det är rasistiska dumheter. Och en sådan unken människosyn har, ursäkta mitt språk, inte ett skit att göra i vare sig fotbollen eller vårt blågula land. Som Jimmy Durmaz själv uttryckte det när landslaget gjorde gemensam sak mot rasism: "Att bli kritiserad är något vi lever med, det ingår i vårt jobb och det tar vi alla dagar i veckan. Men att bli kallad blattejävel och självmordsbombare och få mordhot mot mig och mina barn är helt oacceptabelt. Jag är svensk och med stolthet bär jag vår tröja och vår flagga".

Kort, men klokt sagt.

De rasistiska påhoppen mot Durmaz ska dock inte förstoras i onödan. Sverige har inte övertagits av rasister och rasism har inte blivit norm i samhället. Det massiva stöd som Durmaz fick efter matchen är om något ett tydligt tecken på att Sverige är och förblir ett öppet, inkluderande och varmhjärtat land. Det bekräftas också när man tar sig en titt på internationella mätningar som World Values Survey, där Sverige bland annat uppvisar hög tolerans.

Att betydligt fler svenskar uttryckte stöd för Durmaz och landslaget, än att hetsa rasistiskt, skickade ett tydligt budskap. Muckar man gräl med Durmaz, muckar man gräl med det svenska landslaget och hela Sverige.

Det finns en otrolig styrka i det budskapet. För det finns många svenskar i vårt land som har liknande bakgrund som Durmaz. Man har föräldrar och släkt från ett annat land, men man är själv född och uppvuxen här i Sverige. Alla dessa medborgare riskerar också att få sin självklara plats i Sverige ifrågasatt av ignoranta rasister någon gång i livet.

Men helgens starka reaktioner mot det rasistiska skitsnacket visar att rasismen är långt ifrån normaliserat i vårt land.