Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bawar Ismail: Nej, studieförbundet Ibn Rushd är inte en rimlig aktör att samarbeta med

Folkbildningsrådet har granskat studieförbundet Ibn Rushd som kritiserats för att bland annat ha bjudit in hatpredikanter och antidemokratiska gästföreläsare.

Annons

Studieförbundet Ibn Rushd har återkommande gånger kritiserats för inbjudningar av antidemokratiska, antisemitiska och homofoba gästföreläsare. Studieförbundet har också anklagats för att ha kopplingar till det muslimska brödraskapet, en islamistisk rörelse som grundades i Egypten på 1920-talet.

Det kontroversiella studieförbundet har granskats av Folkbildningsrådet. I en färsk rapport ges en närmare inblick i studieförbundets historia och verksamhet. Hur lyder då domen i Folkbildningsrådets rapport? Är det en pålitlig organisation?

Rapportförfattaren, statsvetaren Erik Amnå, anser att studieförbundet delvis uppfyller folkbildningens syften och mål. Samtidigt medger dock Amnå att Ibn Rushd lider av "idémässiga svagheter" och uppenbara misstag. Enligt studieförbundet är rapporten ett bevis på att organisationen fyller ett viktigt demokratisyfte trots sina (många!) snedsteg. Flera företrädare för Ibn Rushd skriver därför i en debattartikel i SvD att det offentliga Sverige bör öppna sin famn för studieförbundet (och därmed öppna plånboken, så klart).

Men sakta i backarna nu.

För det första bekräftar rapporten att Ibn Rushd har ideologisk koppling till brödraskapet och att flera företrädare för såväl studieförbundet som medlemsorganisationerna inspireras av ledande figurer inom brödraskapet. Förvisso rör det sig inte om någon organisatorisk koppling, men det är ändå beklämmande att Ibn Rushd har företrädare och medlemmar som låter sig inspireras av en islamistisk rörelse.

För det andra är det svårt att köpa Ibn Rushds bortförklaringar och ursäkter för de många tillfällen då högst kontroversiella gästföreläsare bjudits in av studieförbundet eller när man ingått samarbeten med tvivelaktiga aktörer.

I Folkbildningsrådets rapport talar företrädare om bristande kontroll och att man inte känt till uttalanden i förväg. Men allt är en enkel googling bort, det var så kritiker och medier lyckades snappa upp allt från första början. För att vara ett studieförbund som lägger mycket tid och resurser på undervisning i arabiska är det faktiskt en anmärkningsvärd brist som Ibn Rushd uppvisar.

I september 2018 kritiserades Ibn Rushd för sitt samarbete och ekonomiska stöd till Milli Görus i Malmö. Milli Görus är en islamistisk organisation från Turkiet vars bortgångne grundare hade en lång historia av antisemitiska uttalanden och åsikter. I Tyskland har den federala säkerhetstjänsten varnat för att Milli Görus aktivt arbetar för sharialagar samt bidrar till radikaliseringen av muslimer. Detta kan inte ha undgått någon om man följde skandalerna kring Miljöpartiet 2016 när dåvarande bostadsminister Mehmet Kaplan bland annat avslöjades för sitt samröre med organisationen i Sverige. Nej, det är tydligen bara möjligt att missa detta om man arbetar för Ibn Rushd.

Rapporten beskriver även ett evenemang som Ibn Rushd anordnat där en inbjuden gäst talar om "husblattar" och "fältblattar", där "husblattar" är personer som anklagas för att acceptera förtryck och i stället går majoritetsbefolkningens ärenden. Det är inte ett dugg förvånande att Ibn Rushd försöker skambelägga och svartmåla kritiker från egna grupper genom att tala om egoistiska individer som sålt sig själva till andra makter.

Liknande tankesätt går nämligen att hitta på studieförbundets sajt islamofobi.se, som finansierats av myndigheten för stöd till trossamfund. Där kan man under fliken "expertröster" läsa grundlösa anklagelser om att svenska mediepersonligheter med muslimsk invandrarbakgrund använder sig av "islamofobi-industrin" som en genväg till karriär och framgång. På samma sajt går det även att läsa att islamofobin förstärkts av debatten om hedersmord och forskning kring islamistisk extremism och terrorism.

Ibn Rushd säger sig vilja arbeta för att göra muslimer till en självklar del av Sverige. Men samtidigt bidrar man till att förstärka tabun inom den egna gruppen. Röster mot hedersförtryck och islamistisk extremism stämplas, via föreläsare och skrivelser, som husblattar eller egoistiska karriärister.

Låter allt det här som en rimlig aktör för kommuner och myndigheter att samarbeta med och stödja genom skattebetalarnas pengar? Nej, verkligen inte.

Läs mer: Bawar Ismail: Statlig sajt relativiserar hedersmord och terrorism