Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bawar Ismail: Polisen är inte boven i dramat

Ledarsidans Bawar Ismail är på plats under årets Almedalsvecka och rapporterar från intressanta seminarier.

Så var årets stora politiska vecka här. Visby är lika vacker som alltid, men lite kyligare i luften än tidigare. Det är rätt så talande för en samhällsdebatt som kanske också blivit kyligare på senare tid.

Undertecknad är i alla fall redo för årets upplaga av Almedalsveckan. På schemat väntar seminarier och föreläsningar om djupt allvarliga ämnen, från samtal om hur vi ska förebygga radikalisering av ungdomar till hur vi ska motverka psykisk ohälsa bland unga.

Men först, hur påverkas polisen av bristande tillit till poliskåren i socialt utsatta områden? Polisförbundet bjöd in till seminarium under rubriken "Integration – en polisfråga" för att ta tag i frågan.

För situationen är allvarlig. I Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning (NTU) framträder en dyster bild av landets utsatta områden. Ja, resultatet är rent av exceptionellt. Ungefär hälften av de som bor i de 61 områden som polisen beskriver som utsatta områden har förtroende för rättsväsendet. Vid närmare betraktelse märker man att yngre anger lägre förtroende för polisen än äldre, och framför allt unga män.

Detta ska då jämföras med resten av Sverige, ett Sverige där polisen har höga förtroendesiffror.

Samtidigt lider de utsatta områdena av kriminalitet, stök och bråk. I NTU:n framkommer att omkring 70 procent av de boende i utsatta områden anser att det finns kriminella som på olika sätt påverkar bostadsområdet.

Om de kriminella gängen ska krossas behöver alla hjälpas åt. Och framför allt behövs ett gott samarbete mellan polisen och de som bor i brottsutsatta områden. Just därför är det viktigt att polisen och rättsväsendet stärker sitt förtroende i socialt utsatta områden, annars kan det påverka såväl anmälningsgrad och viljan att ställa upp som vittne.

Så hur arbetar polisen? Hanif Azizi är bland annat områdespolis i Stockholmsförorten Tensta. På Polisförbundets seminarium talade han om vikten att bygga goda relationer med lokalbefolkningen.

Men man kunde även notera en viss frustration från Azizis sida över det faktum att det finns aktörer i socialt utsatta områden som av olika skäl vill skapa ett "vi" och "dom" mellan orten och polisen.

För visst kan graden av tillit till poliskåren påverkas av att befolkningen inte upplever att polisen bedriver ett effektivt arbete. Visst kan det påverkas av att det byggts upp parallella samhällen i våra förorter. Visst kan det ha påverkats av att man känner sig pressad av kriminella element.

Allt sådant går dock att på olika sätt motverka. Genom att se över lagföringsprocessen, genom en offensiv politik för att krossa parallella samhällen och genom att se till att bovar faktiskt hamnar bakom lås och bom.

Men vad kan man göra åt aktörer i socialt utsatta områden som exempelvis svartmålar poliskåren? Som vill skapa politisk konflikt med ordningsmakten? För vi har sett det hända flera gånger.

I samband med Reva-debatten, bland annat. Polisen utförde bara vad man fått i uppdrag: att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut. Men id-kontroller av papperslösa flyktingar utmålades som om det vore polisiär rasprofilering. Eller ta en organisation som Megafonen, som säger sig organisera ungdomar i förorten, som under Husbykravallerna 2013 försökte utmåla polisen som de onda.

Ja, vi lever i en demokrati, som tur är. Vill man förpesta, hata och peka ut polisen som the bad guys, får man givetvis göra det. Men då vilar det på oss övriga medborgare, alla vi icke-poliser, att säga ifrån. Visst kan polisen göra misstag, men de är inte skurkarna i dramat som är Sverige.