Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bawar Ismail: Sluta käbbla och ge oss en färdplan mot ett tryggare Sverige

Politiker som säger sig värna om medborgarnas trygghet måste nu ge oss tydliga och konkreta åtgärder på hur det eskalerande och dödliga gängvåldet ska stoppas.

Annons

Många röster varnade för det: Det dödliga våldet skulle krypa sig närmare, drabba oskyldiga människoliv och bli råare. Den senaste tiden har varningarna besannats. Bilden av Sverige som ett tryggt land har smulats sönder i spåren av sprängningar, granatattacker och skjutningar.

I veckan mördades en 30-årig kvinna på öppen gata i Malmö. Med sitt barn i famnen blev hon skjuten i huvudet av svartklädda män. Vad säger man efter ett sådant djupt tragiskt dåd? Finns det verkligen ord som kan beskriva ens känslor och tankar inför det faktum att en nybliven mamma mördats så kallblodigt på Malmös gator? Och med sin bebis i famnen!

Mordet har väckt starka reaktioner bland allmänheten – och med all rätt. Nu ställer sig även statsråden på kö för att markera avsky. Justitieminister Morgan Johansson (S) talar om "fega och avskyvärda odjur" som ska jagas till världens ände. Inrikesminister Mikael Damberg (S) säger att mordet i Malmö inte får bli en ny normalitet.

Kraftiga uttryck och löften från regeringen är inte helt ovälkommet. Men det förpliktigar. Otryggheten, och den grova och brutala gängkriminaliteten, kan inte bekämpas med enskilda twitter-inlägg eller en blixtvisit till Malmö. Regeringen måste faktiskt agera.

Vad som krävs nu är ett batteri av åtgärder för att sätta stopp på det gränslösa och fullständigt groteska gängvåldet. Gräns- och tullkontrollen måste skärpas och tilldelas de resurser och verktyg som behövs för att stoppa inflödet av knark och vapen samt för att noggrant kontrollera oidentifierade personer som vill ta sig in i landet. Straffskärpningar är inte en mirakelkur, men måste övervägas för att se till att de allra farligaste och mest inflytelserika individerna inom de kriminella nätverken är bakom lås och bom för lång tid framöver. Riksdagspartiernas många löften om fler polisanställda och kraftiga resursökningar till rättsväsendet måste förverkligas.

Det kommer att kosta. Men det är nödvändiga investeringar för att åter stärka medborgarnas förtroende för statsapparaten och dess främsta uppgift gentemot invånarna: Att garantera trygghet. Alternativet är annars att trygghet blir en klassfråga, med välbärgade familjer som flyttar in i gated communitys, eller där statens våldsmonopol successivt avvecklas när medborgarna tar lagen i egna händer. Det trygga Sverige blir då ett minne blott.

De politiker som säger sig värna om medborgarnas trygghet, och som ger anspråk på att verkligen representera väljarna, måste lägga partipolitisk prestige och käbbel åt sidan inför denna trygghetskris. Regering och opposition måste arbeta tillsammans, det ansvaret vilar extra tungt på statsminister Stefan Löfven (S) och moderatledaren Ulf Kristersson. Sträck fram en hand till varandra, visa att ni tar det eskalerande våldet på allvar och ge oss en färdplan mot ett tryggare Sverige.

Vi har nämligen inte råd med politiska spel längre.

Annons