Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bawar Ismail: SSU och de låga förväntningarnas rasism

I partiernas mångfaldsjakt upphör man att behandla människor på lika villkor. Och detta enbart för att samla lite mångfaldspoäng, skriver ledarsidans Bawar Ismail.

Annons

Hur kommer det sig att så kallade progressiva rörelser, det vill säga partier som gärna talar om mänskliga rättigheter, feminism och tolerans, blir påkomna med företrädare och medlemmar vars åsikter är allt annat än progressiva?

Genom åren har vi nämligen sett flertalet exempel på detta problem inom den progressiva vänsterrörelsen.

Det blev stora rubriker kring Miljöpartiet våren 2016. Dåvarande bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) hade deltagit på en middag där en representant från fascistiska Grå vargarna också medverkade. Det blev startskottet på en rad avslöjanden om miljöpartister och deras märkliga förehavanden.

I fallet Kaplan framkom något så allvarligt som hans samröre med en av Turkiets främsta islamistiska och antisemitiska rörelser, Milli Görus. Och runt om i MP-landet avslöjades lokala partiföreträdare som uttryckt stöd till diverse islamistiska krafter. Och en nominerad kandidat till partistyrelsen vägrade att ta kvinnor i hand.

Läs gärna: Bawar Ismail: Låga förväntningar på andra kan vara rasism

Och i veckan har Kvällsposten/Expressen avslöjat en rad märkligheter i Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU. Granskningen visar att en extrem falang tagit över ungdomsförbundets avdelning i Skåne. Och vi talar inte om några larviga vänsterextremister som dyrkar Marx och Lenin, utan granskningen kastar ljus på ett distrikt som verkar ha allvarliga problem med homofobi och antisemitism.

En tidigare ordförande för SSU Skåne ska ha sagt att ateism är omoraliskt och att "islam är universalbotemedlet för mänsklighetens alla lidanden, sjukdomar och problem". Samma person ska även ha representerat Ahmadiyyarörelsen (en gren inom islam) vars moské i Skåne hamnat i blåsväder då imamen gjort homofoba uttalanden under ett skolbesök. En annan SSU:are i Skåne, som nu är politiskt vilde i Hässleholms kommunfullmäktige, ska ha uttryckt sig "antisemitiskt, kvinnoförnedrande och våldsbejakande på sociala medier", enligt Kvällsposten.

Och på SSU Skånes årsmöte i år spårade allt ur i en debatt om homosexuella ska få donera blod. "De sa saker som att homosexuella har smutsigt blod och att de själva inte vill ha det blodet", berättade en tidigare medlem till Kvällsposten som sedan årsmötet valt att lämna ungdomsförbundet.

Om man hyllar Saddam Hussein, en av 1900-talets värsta despoter och ansvarig för bland annat folkmordskampanjen mot Iraks kurder, sitter man på väldigt unkna värderingar.

SSU:s förbundsordförande Philip Botström ska ha talat på årsmötet och medlemmar som Kvällsposten varit i kontakt med berättar att han även ska ha varit närvarande under den omtalade debatten. Men Botström förnekar detta.

Oavsett vad, så måste SSU-ledningen haft vetskap om situationen i Skånedistriktet.

Läs även: Bawar Ismail: Bevare oss från det fördummande identitetstramset

Efter Kvällspostens granskning av SSU Skåne har övriga medier följt efter. DN kunde på torsdagen avslöja att en SSU-medlem från ett distrikt i Mellansverige hyllat Iraks forna diktator Saddam Hussein och skrivit i sociala medier att Israel borde ”brinna i helvetet". Om man hyllar Saddam Hussein, en av 1900-talets värsta despoter och ansvarig för bland annat folkmordskampanjen mot Iraks kurder, sitter man på väldigt unkna värderingar. Och då är det inte heller konstigt att man önskar att ett annat land ska brinna i helvetet, det vill säga förgöras. Så tänkte ju ligisten Saddam Hussein också.

Hur kunde det bli så här? Hur kunde Socialdemokraternas ungdomsförbund, som annars brukar kampanja för antirasism, feminism och mänskliga rättigheter, plötsligt bli påkomna med medlemmar och företrädare som tycker radikalt annorlunda?

Så om man kommer från en minoritetsgrupp verkar kraven på att ställa upp bakom rörelsens ideologi och värderingar försvinna. Det är att göra skillnad på folk och folk.

En förklaring ligger nog i partiernas besatthet av mångfald. I jakten på etnisk och kulturell representation har partier, främst de på vänstersidan, valt att blunda för medlemmar med motbjudande åsikter och värderingar. Vi såg det i Miljöpartiet. Och vi har faktiskt sett det tidigare i socialdemokratin, i fallet Omar Mustafa. 2013 valdes han in som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse. Mustafa hade under sin tid som ordförande för Islamiska förbundet låtit bjuda in gäster och talare med bland annat antisemitiska åsikter. Han lämnade uppdraget efter all kritik som riktades mot partiet.

Och nu är det alltså SSU som dras med skandaler kring medlemmar som uppenbarligen inte är socialdemokrater.

Alla dessa skandaler vittnar tyvärr om en vänsterrörelse som lider av de låga förväntningarnas rasism. Det vill säga, man förväntar sig olika saker och ställer olika krav på olika grupper. Så om man råkar komma från en minoritetsgrupp verkar kraven på att ställa upp bakom rörelsens ideologi och värderingar försvinna. Det är att göra skillnad på folk och folk. Och det rimmar illa med socialdemokratins centrala idé om jämlikhet och rättvisa.

I partiernas mångfaldsjakt upphör man alltså att behandla medlemmar på lika villkor. Enbart för att samla lite mångfaldspoäng.

Det är bara tragiskt.