Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bawar Ismail: Vill vi leva i ett samhälle där ingen vågar vara sig själv?

Även vi medborgare har en skyldighet att stå upp för våra demokratiska rättigheter.

I vårt Sverige ska det vara självklart att man ska få leva som man vill. Det ska inte spela någon roll hur man klär sig, vad man äter, vad man tror på – eller vem man råkar vara kär i.

Men tyvärr finns det människor i vårt land som tror att de har rätten att diktera hur andra människor ska leva sina liv. Med hot och hat försöker de tvinga på sina värderingar och åsikter på andra – och om inte det, så försöker de i alla fall tysta människor som de helt enkelt ogillar.

Vi har på sistone fått höra om hot och hat mot journalister. Om anonyma personer på nätet som trakasserar medborgare. Om minoriteter som attackeras fyskiskt eller verbalt på grund av utseende eller religion.

Och så har vi hatet som riktas mot HBT-grupper i vårt land.

I Sverige har vi kommit långt när det gäller HBT-rättigheter. Från att homosexuella en gång i tiden tvingades dölja vem man var, till att nu har betydligt mer öppenhet och respekt för människors olika sexuella läggningar.

Men det betyder inte att det homofobiska hatet försvunnit. Förra sommaren kunde vi läsa om Ardeshir Bibakabadi som engagerar sig i HBT-frågor genom föreningen "Homan" i Göteborg. Under en skolturné i staden möttes han av homofobiska elever. "Alla hade samma mönster, det kändes som att min blotta närvaro provocerade. Jag hade aulapresentationer och då märkte man direkt vilka motsättningar som fanns. ”Fy fan vad äcklig du är” skrek en elev", sade Bibakabadi till GP i juni 2016.

Häromveckan meddelade även Anton Johansson, ordförande för RFSL Stockholm, att han lämnar sitt ordförandeskap efter att ha hotats på sociala medier. Han har även fått sin lägenhet utsatt för skadegörelse.

Det här är bara två exempel, men Bibakabadi och Johansson är inte ensamma om att utsättas för hat på grund av sin sexuella läggning. I Brottsförebyggande rådets rapport "Hatbrott 2015" identifierades omkring 600 hatbrottsanmälningar under 2015 med sexuell läggning som motiv. Omkring 580 fall hade ett homofobiskt motiv.

Så här får det inte vara i vårt land. Alla invånare har rätten att känna trygghet.

Ingen ska behöva oroa sig för att utsättas för hot eller våld på grund av sin sexuella läggning. Ingen ska behöva höra hur elever i våra skolor ifrågasätter vem man råkar vara kär i. Ingen ska behöva sluta med sitt ideella engagemang för att man är homosexuell.

Det är statens främsta uppgift att försvara våra grundläggande rättigheter. Hatbrott måste utredas och klaras upp.

Men ansvaret vilar även på oss medborgare. Vi har också en skyldighet att stå upp för våra rättigheter. För vilket samhälle vill vi leva i? Ett samhälle där ingen vågar vara sig själv? Eller där vi alla lever tillsammans, oavsett vad vi tror på eller vem vi lever med?

Så när personer som Bibakabadi och Johansson attackeras för sin sexuella läggning, så måste vi, alla anständiga medborgare, ställa oss bakom de utsatta och fördöma de intoleranta krafter som slänger ur sig hat.

Annars är risken den att vi åter kommer leva i ett samhälle där homosexuella tvingas in i garderoben.