Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Beskedet var väntat”

I går sändes premiäravsnittet av Arga doktorn som handlade om Jessica Thåström i Sandviken och hennes kamp för vård. Men inte ens en arg doktor från SVT kunde rubba landstingets inställning.

– Det är skamligt, säger Jessica Thåström.

Gefle Dagblad berättade om hennes öde i gårdagens tidning och i går kväll kunde svenska folket följa Jessicas kamp för att få hjälp och upprättelse från sjukvården som har svikit henne sedan hon var 16 år.

Programmet visade prov på hur svensk vård kan utestänga en människa och tvinga enskilda personer att lägga sina öden i händerna på privata företag och fonders goda vilja.

Det började med att Jessica Thåström såg reklam för programmet, men första tanken var inte positiv.

– Jag funderade på vad det var för skit, men en kompis tyckte att jag skulle skriva till dem och då gjorde jag det.

Men även om Jessica själv tog kontakt med SVT var hon tveksam när hon träffade den ”arge doktorn”, Björn Bragée, första gången.

– Jag sa till honom i början att jag inte litade på honom. Men han var bra, visste vad han pratade om. Han är duktig.

Men trots en arg doktor visade sig Landstinget Gävleborg vara orubbligt i sin inställning. Allt Jessica behövde låg precis utanför hennes räckhåll. Landstingets divisionschef Roger O Nilsson förklarar i programmet hur myndigheten tänker.

– Jag kan förstå att Jessica känner starkt behov utifrån sin situation. Vad vi har att ta hänsyn till är att våra resurser ska räcka till många. Därför måste vi göra medicinska prioriteringar, säger han till läkaren Björn Bragée i programmet.

Därmed stod det klart att Jessica Thåströms hälsa var nerprioriterad av ekonomiska skäl.

– Landstinget ska ta hand om de som är sjuka. Jag tycker att det här är skamligt, men det var väntat, säger hon.

I programmet får hon till slut hjälp av ett privat rehabiliteringsföretag. Men det handlar inte om att bli frisk utan att bli bättre. Att hon aldrig kommer att bli helt återställd är något hon är medveten om.

– Mina funktionshinder är något som jag får leva med resten av livet.