Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Besök från det förflutna

Ibland kan ju vi människor sitta och fnissa eller förfäras över allt vi gjorde förr i tiden som var dumt, men som vi gjorde ändå utan att reflektera särskilt mycket över det.

Annons

Typ saker på medeltiden, under andra världskriget eller för all del så sent som på 50-talet. För att vi inte visste bättre. I dag är vi smartare och lite finare. Så där kan man ju tänka. Eller så kan man tänka tvärtom.

I går trängdes jag och journalister från flera olika länder under dagen på flera olika små anvisade fållor, lite som boskap. Och med lite menar jag ganska mycket.

Vi väntar på ett par småbarnsföräldrar. Mamman är mammaledig. Pappan jobbar med pengar. Vi är där för att ... Ja, för att få se dem. Ställa frågor kommer det inte att finnas utrymme för. Och på sätt och vis är det lite logiskt för att det finns inte mycket att fråga om. Och skulle det finnas det då kan det bli en skandal om en journalist ställer just en sån fråga. Särskilt om den är relevant. Det hände en journalist som heter Rolf Fredriksson för några dagar sen.

De hör till landets absoluta toppskikt av bidragstagare. För att... Här får jag lite problem med svaret. Kanske är det för att de har ett efternamn som fanns redan före svensk demokrati och kanske för att de allra flesta av oss ändå tycker att det är lite fint att bevara det gamla. För att... Ja, det är gammalt.

På Gävle slott är förväntan ändå stor. Har vi tur kanske någon av dem säger något om att det är trevligt att vara i Gävle, att det ska bli spännande att bli tvåbarnsföräldrar eller att det ska bli gott med kyckling till lunch.

När fotograf Gun tar av sig skorna och lånar en stol att stå på för att kunna se vad hon ska filma i trängseln på den lilla anvisade plätten i slottet blir det väldigt dålig stämning. Inte den stolen. Lätt panik. Personal hämtar en mindre förnäm stol.

27 minuter försent kommer paret. De väntar på att sträcka fram sina händer och kanske säga något till dem som står på kö för att få hälsa. Inga frågor från journalister får ställas. Dörrarna till matsalen stängs. Vidare till nästa ställe. Och här händer det: Prinsessan säger något till journalisterna. "We meet again", konstaterar hon. Och där har jag ändå ett citat. Puh!

I Andersbergs centrum väntar människor som klätt sig fina, barn som tänkt ut saker att säga utifall att de skulle bli tilltalade. Barn som väntar och väntar, som får lite svårt att sitta still, som måste vara tysta. En liten stund till bara. Och en till.

Småbarnsföräldrarna med följe kommer. Och man måste ändå ge dem att de är bra på att le. Och de tycker att framträdandet är fint också. Det säger de. Sen åker de hem. Och jag åker till redaktionen. Och skriver två texter om just ingenting. Och tänker på att jag är glad att Rolf finns. 2015.

LÄS OCKSÅ:

Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg om Rolf Fredrikssons fråga här.

Annons