Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Biorec: Imponerande spel av de sex utvalda i "Cirkeln"

"Cirkeln" är en film baserad på den första romanen i Engelsforstrilogin, regisserad av Levan Akin efter ett manus av Sara Bergmark Elfgren och Akin. Ett drama som är omskakande på flera sätt, även för oss som ställer sig tvivlande till förekomsten av övernaturliga krafter som kan få folk att sväva fritt i luften.

Jag tror tamejsjutton att Joe Labero och den fiktive Harry Potter kommer att låta sig imponeras av de magiska specialeffekterna. Det som presenteras för biopubliken när de sex 16-åringarna i huvudrollerna släpper loss sina makalösa inre, demoniska krafter.

Men häxor med anknytning till elementen eld, jord, luft, vatten och förvisso även trä och metall? Nja, det är svårt att förlika sig med just den biten. Däremot ser jag "Cirkeln" som en symbolisk berättelse som handlar om hur det kan se ut i nutidens hårda skolmiljöer, om mobbning och utanförskap, om droger och ätstörningar och föräldrar som bara är irriterande i relationen med sina tonårsbarn.

Här börjar det ruggigt när en elev påträffas död på gymnasieskolans toaletter efter ett samtal med rektorn. Det ser ut som ett självmord, men sanningen är en annan.

När ytterligare en elev mister livet förvärras mystiken. Och lockade av en blodröd måne samlas sex tonårstjejer vid en nedlagd folkpark utan att veta hur de kommit dit eller varför de är dä.

Småningom tvingas de förstå att de är häxor, utan varandra och med samarbete kommer de inte att överleva. Någon okänd ondskefull varelse är ute för att döda dem, de utvalda. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem och rädda världen , innan ondskan hittar dem.

Ja, ni som läst böckerna (och ni är många) vet vad det handlar om.

Samtliga ungdomar drar sitt strå till stacken, det kan bara tolkas som castingen varit minutiös och förtjänar att stort plus. Särskilt Irma von Platen, som har den ledande rollen som Minoo, och Helena Engström, som den mobbade Anna-Karin, hanterar sina karaktärer på ett imponerande sätt. Ruth Vega Fernandez är perfekt som den kyliga rektorn fylld av mystik.

Med far och son Andersson, Ludwig och Benny, som producenter gick filmen till slut i mål och publiksuccén torde vara given. Ett smått humoristiskt inslag är när Benny fått med gamla Hep Stars-låten "Malaika" från en radio i bakgrunden i en scen. Men bäst är Hives-låten "Blood Red Moon".

Och så har dubbla Guldbaggevinnaren Cilla Rörby, bördig från Gävle, designat kläderna här också vad nu det kan komma att betyda?

Till sist: I vilken film får vi se Sverrir Gudnason nästa vecka. Karln är ju med överallt.