Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Biorec: Ingen solskeshistoria precis

DRAMAKOMEDI
Pride
Regi: Matthew Warchus
I rollerna: Bill Nighy, Imelda Staunton, Dominic West med flera
Filmstaden
Fredag
Betyg: 4/5

Året är 1984 och i Margaret Thatchers Storbritannien rasar en gruvstrejk. En grupp gayaktivister i London bestämmer sig för att hjälpa arbetarna genom att starta en insamling. Men facket vill inte förknippas med gayrörelsen så gruppen vänder sig direkt till de strejkande arbetarna i gruvsamhället Onllwyn, något som tas emot med blandade känslor.

Jag föddes samma år som "Pride" utspelar sig och kom själv ut som homosexuell i tonåren. Även om det inte var en dans på rosor så hade jag det garanterat lättare än de som kom ut på 80-talet. Den verklighetsbaserade filmen bjuder både på skratt och tårar i möten mellan människor som vid första anblick inte har något gemensamt.

Huvudpersonerna är lätta att identifiera sig med. Bildsköna Ben Schnetzer är lysande som aktivisten Mark; och George MacKay är som gjord för att spela nykomlingen Joe. Vissa inslag kännas lite klyschiga, men samtidigt var det så här det såg ut för många, så jag har svårt att se hur man skulle kunna göra filmen annorlunda.

Att "Pride" utspelar sig på 80-talet är ett plus för mig som har en förkärlek till årtiondet. Man har lyckats bra med det modet, frisyrerna och det fantastiska soundtracket bestående av artister som Dead Or Alive, Yazoo och Bronski Beat.

Vissa kommer säkert kritisera filmen för att stundtals vara "lättsam", även om det förstås är en tolkningsfråga. Men jag tycker att en historia kan beröra utan att vara allt för tung. Jag tror till och med att det kan vara en fördel om man vill nå ut med sitt budskap till en bredare publik.

Missförstå mig inte, "Pride" är ingen solskenshistoria och jag rördes flera gånger till tårar. Kanske träffar filmen en nerv hos mig för att jag påminns om min egen komma ut-process. Oavsett vilket så hoppas och tror jag att "Pride" kan beröra alla typer av människor, oavsett läggning, och leda till större acceptans.