Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bokrec: Ett praktverk som skildrar epoken då musiklivet i Gävle exploderade

/
  • Anders Sundin och Peter Alzén. Duon som beskriver de 20 år som Gävles musikliv exploderade, I miorgon släpps boken och då blir det givetvis releaseparty.

Gefle Dagblads recensent Thomas Östrand säger det direkt – Peter Alzén och Anders Sundin har gjort ett strålande arbete när de har dokumenterat, analyserat och satt saker i sina rätta sammanhang när de beskriver de 20 år som Gävles musikliv exploderade.
Det är bara att rekommendera boken som säkert kommer att bli ett standardverk om Gävles ungdomliga musikkultur 1970-90.

Annons

Att de själva var med under denna tid har också gjort dem till åsyna vittnen utan att för den skull falla i någon sorts grop av blöt nostalgi, historien är rakt och osentimentalt skriven. Dessutom väger de in sociologiska och politiska aspekter på hela den bångstyriga rörelse som utvecklades. Och så lyckas de förmedla den glädje i skapandet som ändå fanns trots risiga replokaler, svårigheter att få spelningar och motstånd från det man betraktade som etablissemanget.

Och de börjar sin analys på ett helt korrekt sätt. De konstaterar att Leif Walter var katalysatorn i alltihop, en drivande kraft, en inspiratör och entreprenör som mer en någon annan bidrog till att skapa det klimat och de praktiska förutsättningarna för den unga musiken i Gävle.

Han anordnade de första musikfesterna i Boulongern, han gav ut Gävles första egenproducerade LP-skiva, i sitt eget band Mora Träsk passerade massor med musiker som sedan gick vidare med annat, han byggde södra Norrlands första professionella inspelningsstudio och han gjorde mycket mer.

Men inte ens han kunde göra allt. Det fanns en utbredd vilja att spela och få ut sitt budskap, delvis inspirerad av proggrörelsen, lite senare av punken och naturligtvis av den angloamerikanska musikscenen. Författarna beskriver initierat alla influenser som gjorde att det ungdomliga musiklivet i Gävle blev så brett, långvarigt och bitvis storslaget.

Ärligt talat, vad jag kommer ihåg och enligt vad jag hittar i mina gömmor, så var en del av det som spelades och spelades in inte speciellt bra. Men det var uttrycket, viljan att göra något, ambitionen att säga vad man tyckte som betydde något för alla de band som kom och gick. Och en del av aktörerna gick långt och kvalitativt högt medan andra hade sin explosionsperiod och försvann som en nyårsraket.

En utmärkt sak är utvikningarna till Hälsingland och Sandviken, på så sätt får man in Tomas Ledin, Monica Törnell och Traste Lindéns Kvintett och andra musikanter samt de trådar som gick mellan regionerna, både musikaliskt och organisatoriskt.

En sak gör mig lite sorgsen – det är alltför många från den epoken som har avlidit. Men så kommer jag på mig själv; jag är inte heller 25 år längre, de flesta från den tiden är ju numera minst 50+ och då tar tyvärr tiden ut sin rätt.

Ett par saker saknar jag dock: Gävles kulturchef under den här tiden, Kerstin Jacobsson, borde ha fått en eloge för att hon gjorde vad hon kunde inom sina ramar för att stötta den unga musiken. Och Inger Sigvard på Studiefrämjandet som var den som ordnade med studiecirkelsystemet som gav banden studiotid.

En liten lapsus är att inte den enda professionella musikvideon som gjordes i Gävle tas upp: "Från punksvett till punktsvets" med Mora Träsk från 1981. Finns numera på DVD.

Och så en rejäl miss enligt min mening – Björn Karman finns inte ens med i boken. Björn – pianist, gitarrist och sångare som i decennier i olika konstellationer drev sitt Karman Blues Band med egna låtar och klassiska bluescovers. Det är många som genomgått hans utmärkta blues- och musikskolning.

Textgranskare och korrekturläsare är Carlos Söderlund, trummis i Mora Träsk och den ende person jag vet som läst igenom hela Nationalencyklopedin i egenskap av rättstavare och faktagranskare. Jag hittar dock tre-fyra korrekturfel i boken samt ett felstavat bandnamn. Där fick du, Calle!

Men allt det där är randanmärkningar – boken är ett måste för varje Gävlebo som intresserar sig för stadens historia i alla dess olika aspekter. Den slår många av övriga lokalhistoriska skildringar på fingrarna genom sin seriösa attityd, sin bredd, sin faktagranskning, sina utomordentliga intervjuer och en diskografi som är föredömligt uttömmande. Ett stycke närhistoria som dokumenterats innan minnena och vittnena försvunnit.

Snyggt och styggt jobbat, grabbar!

Thomas Östrand

Annons