Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bombekymren i Skutskär

I norra änden av Skutskärs bangård fanns, fram till 1930-talets början, en plankorsning med landsvägen. Viadukten var ännu inte byggd varför vägkorsningen skyddades av ”Dubbelbommar”, vilka när de var fällda över landsvägen stod öppna för järnvägen och tvärt om. Bommarna manövrerades med ett handvevat bomspel, vilket var placerat utanför stationshuset, vilket låg cirka 100 meter från vägkorsningen.

På Skutskär station vid denna tid tjänstgjorde en stins, vilken av lokpersonalen var känd som varande ”småilsken och petnoga”. Vid tjänst på perrongen var stinsen, vilken var ”något kortväxt”, vanligtvis iklädd ”syrtut”, det vill säga en lång rock. Den för en stins utmärkande handsignalflaggan var något för lång för den kortväxte stinsen, varför han hade låtit tillverka en egen signalflagga som var försedd med ett kortare skaft.

Flera missöden hade inträffat vid vägövergången. Vid den senaste händelsen hade en lokförare inte fått stopp på sitt tåg i tid, med påföljd att det hade brakat in i bommarna och förvandlat dem till kaffeved. En händelse vilken högeligen hade upprört stinsen.

Den moderna och effektiva tryckluftbromsen, den s.k. ”Knorrbromsen”, var under införande på alla större järnvägar i landet till vilka Uppsala-Gäfle Järnvägar räknades. Några lokaltåg var dock fortfarande försedda med den gamla ”Vacuumbromsen”, vilket måhända hade medverkat till något av missödena med bommarna i Skutskär.

En vid UGJ känd och skicklig lokförare hade, efter åtskilliga inbromsningar med den nya bromsen, fått en stor erfarenhet av dess förträfflighet. För att ”statuera exempel” och samtidigt göra stinsen i Skutskär en erfarenhet rikare, hade han tänkt ut ett lämpligt tillfälle för att demonstrera den moderna bromsens effektivitet.

Med ett norrgående persontåg på infart till Skutskär station lät han, under full kontroll, sitt tåg med en dittills aldrig skådad hastighet ”rusa in” på bangården!

Med signalflaggan under vänster arm och stående i ”Giv Akt” inväntade stinsen det inkommande tåget. Med stor skräck såg han tåget, med den stora hastigheten närma sig stationen. I sin desperation såg han bommarna åter gå till skrot!

För att om möjligt rädda dem kastade han sig över bomspelet. (Vid denna tid hanterades ett handvevat bomspel av en stationskarl. Det var helt under en stins värdighet att ens befatta sig med ett enkelt bomspel.) Med höger hand energiskt vevande på bomspelet och den vänstra bakom ryggen, lika energiskt viftande med den röda miniflaggan, såg han bomkatastrofen närma sig.

Lokföraren på det ”inrusande” tåget visste vad han gjorde, med den moderna Knorrbromsen bromsade han skickligt in sitt tåg och stannade med loket exakt vid stinsens ”ryggviftande” flagga. Hur stinsen, med behållen värdighet, avslutade sin ”armexercis” kan bara tänkas...

Men det var en syn som säkerligen gladde både stationspersonal och väntande resande på perrongen i Skutskär.

Bernt Forsberg