Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Börje vill bygga för Gävles bästa

/

Är det tredje gången gillt? Börje Nordberg var mannen bakom både Furuviksprojektet och Alderholmsprojektet i början av 80-talet, visioner som då aldrig förverkligades och som låg för tidigt i tiden. Nu är han mannen bakom det nya Strömvallsprojektet.

Annons

Det är i huset vid havet i Utvalnäs som Börje Nordberg sitter och får inspiration till sina idéer. Och det är där vi träffas, en dag med grå moln och regn i luften. Men vad gör det när utsikten över havet är storslagen?
Det blir ett långt samtal om allt mellan himmel och jord. Börje berättar öppet och engagerat och jag tänker att det här en varm och intuitiv man, ödmjuk och känslig. En man som envist försöker driva igenom sina idéer utan tanke på egennytta.
Det framgår inte minst när jag frågor om hans roll just i Strömvallsprojektet. Det var ju han som kläckte idén och som sedan presenterat den för både kommunen, GIF och Fastpartner, som är finansiären.
Hittills har han betalat sina insatser och även en del konsulter ur egen ficka.
Blir projektet av kommer han säkert att få sin beskärda del, men pengar verkar inte vara någon stor drivkraft för Börje. Däremot vill han vara med och förverkliga något som Gävle kan känna sig stolta över.
Börje är gävlegrabb.
Pappa var målare och Börje fick tidigt börja jobba, redan som 12-13-åring på alla lov. Familjens dåliga ekonomi berodde på att pappan åkte dit för rattfylla och fick sitta i fängelse när Börje var åtta år. Det var en upplevelse som präglat Börje. Det värsta som kan hända honom är att bli fattig.
Trots det som hände hade Börje stor respekt för sin pappa. Han var i mångt och mycket en förebild och inte minst, en stor trygghet för Börje. Han dog när Börje bara var 27 år gammal.

Börje gick på Teknis och utbildade sig till byggingenjör, fick så småningom jobb på Platzer bygg och visade sig vara en driftig ung man, som kunde hitta besparingar och rationaliseringar som förbilligade byggprojekten.
På så sätt fick Börje gehör för sina idéer.
Och det började med Furuvik. Det var när det fanns planer på en nationell simstadion i Sverige. Den skulle passa perfekt i Furuvik, föreslog Börje som fick kommunens öra och fick åka till USA för att studera liknande anläggningar.
Börje sög upp allt han såg och intrycken resulterade kort därefter i Alderholmsprojektet. Om det hade genomförts hade Gävle redan för 25 år sedan börjat vända sig mot havet. Att det nu byggs tycker han förstås är bra. Men bron gillar han inte. Hans tanke var att man skulle bygga en tunnel istället.

Sen kom Börje in i hotellbranschen, som direktör och ägare av Winn hotell i Gävle som han utvecklade till ett hotellimperium med 14 hotell över hela Sverige. Efter tolv år slutade Börje. Då hade han redan sålt sina andelar i hotellkedjan. Tiderna hade blivit tuffare. Börje ville inte rationalisera lika hårt som de nya ägarna och valde att lämna skutan.
Det var för fyra år sedan och sen dess har han haft olika projekt i luften, bland annat ett försök att driva restaurang med Sayan Isaksson på Strandgården, han som fått en stjärna i Michelinguiden med sin Esperanto i Stockholm, med hotelletableringar åt ett utländskt bolag i Stockholm och med Läkerol Arena, bland annat.
Nu är det Strömvallen som gäller.

Hur kom du på idén med Strömvallen?
– Jag visste att det behövdes ett nytt hotell i Gävle och tog kontakt med en kille i Stockholm som började rita åt mig. Sen insåg jag att jag måste fixa finansiering och hade kontakt med olika parter. I det läget hade jag finansierat mitt hotell och även en ny övningslokal åt symfoniorkestern, fast de visste inte om det. Kommunalråden kände till min idé och föreslog att jag skulle ta kontakt med GIF som hade sitt eget förslag. Vi kom överens om att samarbeta om ett projekt.

Hur länge sen var det här?
– Ungefär två år sedan. Sedan har det värkt fram. Det finns något som heter nimby, vet du vad det är? Jo, not in my backyard, inte i min bakgård. Det finns i alla projekt. I Villastan finns det tyvärr några protester vilket jag tycker är synd. För det är ett fantastiskt projekt. Nu har vi arbetat om det och tagit hänsyn till det som har varit de stora problemen. Det är det jag jobbar med nu. Det här hotellkonceptet är det bästa möjliga man kan bygga inom de ramar som investerarna kan acceptera.

Vem hjälper dig med den biten?
– Här kom min gode vän Anders Svensson in. Han spelade hockey när jag var lagledare för jättelänge sedan och vi har drivit företag tillsammans. Nu är han regionchef i Fastpartner och ordnade en träff med Sven-Olof Johansson, företagets ägare och VD som tyckte det var ett intressant projekt och ställde upp.

Hur kommer det att gå, tror du?
– Det är ett jättebra projekt men det är tufft att få ihop det. Det finns pengar till investeringar men man måste få en avkastning och kunna utforma det så att det blir en månganvändning av lokalerna. Det är det som gör att man får en totalekonomi. I motsats till Furuvik och Alderholmen är inte det här ett projekt som är före sin tid. Det är kanske därför det är så bra. Det kanske är tre år efter sin tid men då hade det inte varit läge. Den stora grejen är att det finns investeringspengar, trots lågkonjunkturen. Det har Fastpartner sagt. Jag hoppas att alla förstår hur bra det här är. Jag engagerar mig för att jag tror att det här är bra för Gävle.

Om du får hålla invigningstalet, hur skulle det kännas?
– Då skulle jag vara jättestolt över att ha fått vara med. Det är min dröm. Det är så många som tycker att det här är rätt och vill att det ska bli bra.

Vad skulle kunna stjälpa projektet?
– Att man inte kan räkna hem de intäkter som vi bedömer är rimliga. Att hotellet inte skulle kunna omsätta det vi tror, att det inte blir så mycket konferenser eller att vi inte få ut de hyror som vi tänkt. Det har blivit dyrare än vi kalkylerat med från början, framför allt fotbollsarenan. Om det blir sämre tider kanske priserna förändras. Att fotbollsarenan blir för dyr ser jag som en risk. Sen om man inte får riva läktaren. Då kommer projektet att falla. Då finns det inte en chans att få ihop det ekonomiskt. Det skulle inte gå att få in någon logistik med den gamla läktaren kvar, med 400 personer på en långsida.

Kan man inte bygga in fasaden i arenan?
– Jo, så är tankarna nu. Vi river ner läktaren, spar allting, vrider läktaren för att få ett öppet torg framför hotellet. Sen bygger vi upp fasaden igen med befintligt material, ungefär tre meter utanför den nya läktaren. Då är originalläktaren kvar. Jag förstår inte de som hävdar att man förstör läktaren då. Invändigt finns den ändå inte kvar. Jag var faktiskt ansvarig när vi byggde om läktaren 1968 och vet att då rev vi ut allting. Allt byttes. Läktaren är totalt undermålig och går inte att användas. Den är farlig. Det som för mig har ett värde är läktarfasaden.

Vad tycker du om de som kämpar för Strömvallens bevarande?
– De har sina skäl. Men man måste tänka på Gävles bästa. Opinionen vill ha något nytt som man kan känna sig stolt över. Om man råkar bo nära och tar strid, så tycker jag att man ska vara juste och säga, jag bor nära. Det här är inte bra för mig. Bygg någon annan stans.

Är det egoistiskt?
– Ja, jag tycker det. Jag vill inte framstå som någon som inte är egoist. Men jag skulle med stolthet vilja visa folk som kommer hit vad vi har åstadkommit. Det här kommer också att skapa minst 100 nya arbetstillfällen och det tycker jag också är viktigt. Vi får ett nytt hotell med 30-40 anställda, sen jobb i arenan och konserthuset. Där kommer vi att få omkring 30 000 nya gästnätter. Det blir gröna siffror efter skatt, både för kommunen och de företag som finns här i Gävle. Vi är alla vinnare.

Men GIF har inte så bra ekonomi?
– Grejen är GIF ska tjäna mer pengar så att de har råd att skola upp och hålla sig med ett bättre lag. Se på Kalmar nu, där slutar tränaren om de inte får en ny arena. Då får de spela vissa matcher i Borås. GIF kommer att få spela i Västerås eller på Råsunda om de går till någon cup. Det var lika med Brynäs. Det var därför jag engagerade mig där och jobbade ideellt i fem år. Jag visste att om vi inte får den här arenan, då hänger de inte kvar som elitlag. Sen har de inte lyckats förvalta som de borde ha kunnat göra. Med det underlag som de har borde man ha förutsättningar att skapa ett bättre lag. Så tycker jag.

Men GIF fyller inte läktarna ens nu?
– Nej, men innan man byggde Läkerol arena hade Brynäs 4 000 i publik. Nu har man 6 000. Om det blir bekvämt att gå till en arena, då kommer folket. Jag tycker inte om att gå till en arena om jag får ont i ryggen när jag sitter, när pelarna är i vägen, där allt är så otroligt omodernt. Dessutom finns det bara två toaletter och ingenstans där man kan ta emot sponsorerna. Snittpubliken kommer att öka avsevärt med en nya arena. Alla nya arenor får ett lyft. Det här görs för att GIF ska vara ett av de bästa lagen i Sverige. Sen kanske det inte räcker till Allsvenskan alltid, det vet man inte. Det vet man inte med Brynäs heller. Man är kallsvettig ibland när man ser dem spela.

Hur påverkar finanskrisen?
– Egentligen inte i det här läget. Om jag har förstått det hela rätt så finns pengarna och vi har ett löfte.

Men Fastpartner kan dyka?
– Vad jag har förstått har de en väldigt säker ekonomi. De här pengarna är säkrade, om kommunen vill bygga. Det kommer att kosta mer än 500 miljoner om man ser till hela projektet.

Vilken är din roll framöver?
– Jag sitter med i projektgruppen med ansvar för hotellkonceptet och hjälper till översiktligt. Jag jobbar med intäktskalkyler och hur logistiken ska vara i arenabolaget.

Folk är oroliga för parkeringsmöjligheter?
– Det har gjorts en parkeringsutredning som visar att det inte behövs fler parkeringsplatser. Det kommer dessutom att vara ett mindre tryck på befintliga parkeringsplatser för huvudentrén kommer att vara från norra sidan. Då kan man parkera i parkeringshusen. Matcherna går ofta när parkeringshusen inte utnyttjas så mycket. Det handlar bara om 15 matcher om året plus ett antal internationella cuper, sägs högst 20 totalt. Hotellets parkering ska rymmas under läktaren är det tänkt.

Har du alltid varit en idéspruta, även som grabb?
– Ja, jag tror det. Jag jobbade åt en arkitekt och tyckte att de hade dragit bussarna så konstigt i stan. En journalist på Gefle Dagblad, Evald Hedlund, såg mitt förslag och publicerade det. Den artikeln har jag fortfarande kvar. Jag har alltid velat utveckla saker och det har jag fått möjlighet att göra.

Vilka är dina förebilder i livet?
– Pappa. Han var min idol när jag växte upp. Jag kunde alltid lita på honom. Han svek mig aldrig någonsin. Jag kände en otrolig tilltro till honom och jag saknade honom så otroligt när han dog. En förebild nu är norrmannen Olav Thorn, som jag har jobbat en del åt. Han är en av Skandinaviens rikaste män, god säkert för 25 miljarder. Han är 85 år och att se en person med en så ofantlig rikedom som är så mänsklig, som känner och bryr som om människor, det är inspirerande. Han kommer alltid fram och hejar. Den ödmjukheten hoppas jag att jag har. Om jag ska jobba nu vill jag tänka på hur han har gjort. Därför är det ett sådant privilegium att få jobba med de saker jag gör. Jag har andra förebilder också, personer som jag litar på, som min granne här, Sture Sundin och Anders Svensson.

Vad är meningen med livet?
– En viktig sak är att man har möjlighet att känna sig tillfreds med sig själv. Om man själv trivs kan man vara till nytta för andra människor.

Hur vill du att ditt liv ser ut om tio år.
– Då hoppas jag att du och jag träffas på hotellet vid Strömvallen. Att jag fortfarande kan ha en liten roll där. Men framför allt, att vägen dit kantas av att man får vara frisk och att ens närstående får vara friska och utvecklas. Att de får en tillvaro där de trivs. Det är inte pengar som styr utan det är viljan att bry sig. Jag vill ha ett lugnt liv. Att få vara frisk är nummer ett.

Mer läsning

Annons