Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bostadsstöd överallt så varför inte i Sandviken?

Januarihimlen hänger gråtung över oss när vi är på väg till ännu ett krismöte. De duggar tätt nu. Krismötena, alltså.

Tankarna går till ”våra pojkar”, som också ibland kallas de ensamkommande eller nyanlända eller invandrare eller nysvenskar. Men för oss i krisgruppen är de våra pojkar.

Mostafa, Sahebdad, Mehrad, Sadegh, Fraidon, Amir, Ali, Mahdi, Reza, Zeinullah, Alisina, Abbas, Rahmat, Maoud, Elyas, Hussein, Morteza, Ebrahim, Mohammad, Sakhi, Habib, Milad, Amin, Tahirali, med flera, med flera.

De är cirka 17-18 år gamla och har kommit på olika vägar till ”paradislandet Sverige”, de är rakryggade, artiga, glada (?), vänliga, svensktalande och går på Bessemergymnasiet.

Där undervisar Sherzad Fatih, årets Gävlebo. Sherzad är inte bara deras lärare utan också deras mentor, deras tröstare, deras kramare och den som kontaktar oss i krisgruppen när problemen med myndigheterna hopar sig.

De flesta av våra pojkar kom till Sverige hösten 2015 och är alltså nu inne på tredje året. Större delen av den tiden har de flesta bott i Sandviken och pendlat mellan den största oron, osäkerheten, otryggheten, sömnlösheten, ibland depression och samtidigt undrat över vad som händer i Sverige, eller rättare sagt undrat över varför ingenting händer i Sverige.

Var de bor? Ja, i privata hem i Storvik, Jäderfors och Sandviken, i hyresrum i Sandviken och Österfärnebo.

Vi stöds av Göranssonska fonderna (till vinterkläder och skor) och av Svenska kyrkan och av Lions och av Rotary och av Sandvikenhus och av privata givare förstås, även vi i krisgruppen betalar en summa varje månad.

Men vi behöver stöd av Sandvikens kommun till boendet!

Jag läser om det statliga stöd som fördelats bland Sveriges kommuner för att ordna boendet under asylprocessen

I Ragunda kommun får de unga stanna hela sin asylprocess.

I Vallentuna får nätverket SOS en del av statsbidraget för att ordna boendelösningar.

I Sorsele tar kommunen hela ansvaret och låter 18+ stanna.

I Knivsta får föreningen 18+ hela bidraget och har fadderfamiljer till alla som behövt.

I Vara kommun får den ideella föreningen Conventus hela statsbidraget.

I Håbo kommun låter man ensamkommande 18+ i asylprocess bo kvar.

I Enköpings kommun får ensamkommande 18+ i asylprocess som går i gymnasiet bo kvar, man stöttar också ideella alternativ.

I Uppsala, i Göteborg, i Strömstad, i Tranås, i Avesta, i Falun, i Uddevala, i Sala, i Ulricehamn, i Vårgårda, i Lulea, i Varberg, och så vidare. Liknande åtgärder.

Men inte i Sandviken – varför inte?

Krisgruppen i Sandviken

Elisabet Cramer

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare