Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Briljant och finstämt men enkelspårigt

Gunilla Backman tog sig an Barbra Streisand tillsammans med Sandvikens symfoniorkester.

Att svenska sångare tar sig an superstjärnornas låtar är inte så ovanligt. Christer Sjögren har både Elvis och Frank Sinatra på repertoaren. För inte så länge sedan såg vi Elvis, Jerry Lee Lewis och Roy Orbison i Gävle skepnad av svenska artister. Det är klart det blir rejäla nostalgikickar för oss som var med då när allt hände på 50- och 60-talet. Hyllningar till megastjärnor är aldrig fel!

Gunilla Backman har valt att göra ett program med Barbra Streisand-låtar tillsammans med Sandvikens symfoniorkester. Att valet föll på Barbra Streisand har säkert flera orsaker. Hon är onekligen en av samtidens allra bästa sångare, kanske till och med den allra bästa.

Möjligen kan Whitney Houston mäta sig med henne i sina bästa stunder. Barbra Streisand har dessutom flera strängar på sin lyra: Hon är skådespelare, filmregissör och producent och har vunnit flera priser, bland annat en Oscar för Funny Girl.

Som sångare har hon sålt över 140 miljoner album över hela världen. Många låtar har blivit jättehits och känns igen av publiken.

Hon som nu valt att sjunga låtar från hennes låtskatt är Gunilla Backman. Hon är mest känd som musicalsångare. Hon började sin karriär med en roll i Sound of Music 1982 och har alltsedan dess varit med i otaliga musicaler, bland annat Mama Mia och Jesus Christ Superstar.

Liksom sin förebild är även Gunilla Backman mångsysslare. Hon har gjort krogshower, TV, film och en hel del annat. Rutinerade Anders Berglund står för arrangemangen när nu

Gunilla berättar om stjärnans liv och sjunger några av hennes mest älskade sånger.

Under kapellmästare Anders Berglunds ledning och med Sandvikens symfoniorkester i ryggen bjuds vi på både kända och mindre kända Streisandlåtar. Musik mixas med anekdoter från stjärnans liv. Välljudet imponerar, de fina arrangemangen likaså. Det bjuds också på intressanta bilder från Streisands omväxlande och inte alltid så lätta liv. Gunilla Backman kan sin Barbra – känsligheten och nyanserna finns där – och det är ju också Streisands signum. Det saknas dock variation, scenografin är densamma konserten igenom, liksom ljussättningen. Låtvalet är också likartat, så där efterlyser vi mera omväxling. Största behållningen får vi i de lugna, finstämda balladerna. Där hörs Streisand i andanom. Allra störst bifall får låtarna People och extranumret Memory. Frågetecken kan dock sättas för den rökmaskin som konserten igenom spred rök över scenen.

En klinisk och strömlinjeformad föreställning där vi alltså efterlyser mera variation. Men stor teknisk skicklighet och musikalisk briljans ingår i konceptet.