Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brinna eller stå kvar?

Varje år sedan 1966 har det i Gävle rests en julbock. Många år har bocken brunnit. Tack vare eller på grund av bränderna har händelser och åsikter bland bockens betraktare spretat åt alla möjliga håll genom åren. Ska den brinna eller stå kvar? Agnes Karnatz, som studerar sista året på Vasaskolans spetsutbildning Humaniora, har följt bockens öde från 1960-talet till i dag, när den invigs. Läs hennes spännande berättelse!

Annons

Det är natten mellan åren 1966 och 1967 och en man står och ser ut genom sitt fönster. Fönstret är beläget i Gävle, en industri- och hamnstad i mellersta Sverige. Mannen är Stig Gavlén, reklamkonsulent och skapare av det han just nu ser gå upp i lågor. Julbocken i Gävle brinner för första gången.

Gavlén hittade på byggandet av en stor julbock i halm, med horn i en båge från huvudet, en liten svans och röda band som kramar mage, ben, nos och svans, för att göra reklam för köpmannaföreningen Söders köpmän (då Södra Kungsgatans förening). Tidigare år har man rest förstorade versioner av ett par skidor och en pinnstol. Uppföljaren blev alltså en jättelik variant av jultomtens föregångare.

Sätt fast nidingen!

Den andra januari 1967 möts gävleborna av en uppmaning att gripa den som brände ned julbocken föregående natt. Den som bidrar kan vänta sig en belöning. Till slut dömer man en 21-årig Hoforsbo till sex månaders fängelse och 10 000 kronor i skadestånd för grov skadegörelse. Ärendet avslutat.

Men riktigt så enkelt skulle det inte komma att bli.

Den andra branden

”Det är märkligt och tråkigt att vandaler ska förstöra ett sådant här arrangemang.” Så uttalar sig Stig Gavlén efter 1960-talets andra bockbrand.

Bocken som brann 1966 kunde ha blivit den enda. Men Söders köpmän fortsätter att bygga julbockar de efterföljande åren. Och den nyfödda bocktraditionen ser ut att kunna fortsätta utan eld inblandat.

Efter två år av brandlösa bockar brinner 1969 års bock ned på nyårsaftonen – precis som det första exemplaret. En gång är ingen gång, men vad ska denna andra brand komma att betyda? Är det brandröken som spökar, eller luktar det som att bocktraditionen fått tillökning i form av en andra – eldigare – fas?

1970-talet

På Slottstorget i Gävle står 1974 en halmbock, precis som det gjort varje jul sedan 1966. Men bocken har till synes lämnat sina glansdagar bakom sig. Långt ifrån lika många ord spenderas på den längre, och nu har Slottstorget utsetts till Gävles fulaste plats. Och allt började när Söders köpmän bestämde sig för att överge den då fem år gamla bocktraditionen.

Köpmännen ger upp

En ny bock monteras upp. Det är 1970 års andra bock, efter att den första brunnit. Men på det nya exemplaret finns inte ett brandfarligt halmstrå i sikte. Istället använder man vass, vilket innebär mindre risk för brand, men också att bocken inte alls är lika vacker som innan, enligt vissa.

1971 bestämmer sig Söders köpmän för att sluta bygga bocken, varken vacker eller ej. Detta kunde ha varit slutet för bocktraditionen, men istället räddas den av en grupp ungdomar – nämligen Vasaskolans Naturvenskapliga förening (NF).

En jobbig tid

Bocken är alltså alltjämt levande tack vare Naturvetenskapliga föreningen. Men inte för att livet har någon större mening längre. Det går inte en jul utan att bocken bränns eller förstörs på annat sätt. Bränderna är numera en vana, snarare än en händelse. Ingenting att bry sig om, helt enkelt. Det såg ju så ljust ut på 1960-talet! Nu är det lågorna – inte framtiden – som står för ljuset.

1980-talet

Året är 1985 och Naturvetenskapliga föreningen (NF) har stationerat sig på Vasaskolan under natten. Man äter julgröt och har det trevligt. Men det ligger ändå en spänning i luften. Det här är nämligen inte vilken nattlig grötfest som helst; det är bockvaka. Sista natten innan den traditionella halmbocken placeras ut på Slottstorget vaktas den från de ständigt hotande flammorna.

En rekordbock

De senaste åren har bocken vuxit sig större och större, tack vare det ekonomiska stöd som NF nu får av Söders köpmän. Den växande halmbocken har nu, 1985, blivit hela 12,3 meter hög – rekord. Men det är inte bockens höjd som uppmärksammas mest.

Den 2 januari 1986 förkunnas att 1985 års bock är den mest långlivade som NF någonsin har byggt – rekord igen. Det första rekordet föranledde förmodligen det andra, eftersom denna halmbock vaktats av taggtråd, spanska ryttare, vaktbolag och preparering mot eld. Det bidrog till att 1985 års bock kanske inte var en så vacker syn, men vad gör man inte för att hålla lågorna borta? De olagliga lågorna, vill säga, eftersom man planerar att själva bränna bocken under organiserade former – om ingen annan gör det.

Köpmännen återvänder

En 27-årig man är på väg hem från nattens nöjen i Gävle tillsammans med sina kompisar. Klockan är strax efter fyra på morgonen när gruppen passerar julbocken på Slottstorget. Det är den första bocken på femton år som byggts av Söders köpmän. Och just nu skyddas den endast av ett staket. Den 27-årige mannen kan lätt klättra över staketet, och andra gången det sker för han en brinnande tändare mot halmbockens vänstra bakben. När mannen klättrat tillbaka över staketet har hans kompisar bytts ut mot poliser. Genom fönstret i polisbilen ser mannen hur bocken brinner för fullt.

Söders köpmäns återinträde i bockbyggandet 1986 slutade alltså i brand, liksom åren 1987 och 1989. Men den här gången tänker man inte ge upp. ”Vi tänker inte låta våldet segra över förnuftet på det viset”, säger Göran Karlsson för Söders köpmän.

1990-talet

Det är dagen före nyårsafton 1999. Snart är det nya millenniet ett faktum. Men julbocken på Slottstorget i Gävle (den andra för i år) får aldrig uppleva det potentiellt ödesdigra tolvslaget. Orsaken är dock inte brand. Inte det här året. Istället är det bockens nya vårdnadshavare, bockkommittén, som har valt att montera ned den i förtid. Man tänker att ingen bock är bättre än en bränd bock. Och tidigare hade denna oro för bockbrännare varit befogad, men faktum är att bocken under 1990-talet överlever hela fem gånger – oftare än den gjort under något annat årtionde.

En bock att skydda

Variation och förnyelse tycks vara bockkkommitténs taktik under 1990-talet. Själva bocken är fortfarande densamma, men den omges av en mängd olika skyddsanordningar. Bland de lyckade finns en vaktkur med tillhörande vaktstyrka, ett hemligt brandskydd och teknik i form av ett larmat staket och en vakande webbkamera. 1990-talet är onekligen högsäsong för bockbrännarnas motståndare.

Att bränna utan straff

Det är något högtidligt kring bocken 10 januari 1998. Som så ofta brinner den, men den här gången är det bockens skapare Stig Gavlén som håller i tändstickan. Han riskerar dock inte något straff för sin gärning. Efter att bocken överlevt genom hela jul och nyår vill man kassera skelettet, som blivit för gammalt för att användas igen. Och det här med eld har ju visat sig vara effektivt tidigare.

Att bränna bockar lagligt slår rot och 1999 börjar man tillverka julbockar i form av stearinljus. Nu kan alla bli bockbrännare. Så i den nedmonterade bockens ställe får dess mindre kusiner brinna in det nya millenniet.

Det är dagen före nyårsafton 1999. Snart är det nya millenniet ett faktum. Men julbocken på Slottstorget i Gävle (den andra för i år) får aldrig uppleva det potentiellt ödesdigra tolvslaget. Orsaken är dock inte brand. Inte det här året. Istället är det bockens nya vårdnadshavare, bockkommittén, som har valt att montera ned den i förtid. Man tänker att ingen bock är bättre än en bränd bock. Och tidigare hade denna oro för bockbrännare varit befogad, men faktum är att bocken under 1990-talet överlever hela fem gånger – oftare än den gjort under något annat årtionde.

2000-talet

”Aldrig mer ska bocken brinna.” Året är 2006 och bockkommittén är synnerligen säkra på sin sak. Anledningen till självförtroendet är den nya impregneringsmetoden, som vanligen används på flygplan, men som nu får agera livvakt till halmbocken på Slottstorget i Gävle. Men bockens försvarare är inte de enda som tänker utanför lådan under 2000-talet.

En bock att bränna

Vill man som potentiell bockbrännare ha stöd för sin plan är det till internet man ska vända sig. Impregneringsmetoden som skyddar bocken 2006 ses som en utmaning av alla de som helst ser att det stora halmdjuret omfamnas av lågor. Man tipsar om bensin, termit, nyårsraket och hemmagjord napalm. Fantasin känner inga gränser, vilket är nödvändigt om man ska hitta ett kryphål i bockens allt modernare skydd. Och fantasi verkar det finnas gott om, för 2000-talet präglas av minst sagt fantasifulla bockbränningar.

2005 attackerades bocken av brinnande pilar, vilka orsakade det årets brand. De som skjutit pilarna hade lagt de traditionella förklädnaderna på hyllan och istället klätt ut sig till en tomte och en pepparkaksgubbe. 2009 riktades attacken först och främst mot webbkamerorna som bevakade bocken; de hackades så att ingen kunde se hur elden tog fart.

De brinnande bockarna liknar nu mer en folklig tradition än ett brott. En sådan utveckling resulterar till och med i en oavsiktlig bockbränning.

Ett uppgivet dilemma

När bocken brinner 2001 går också barriären om vad som är lagligt och olagligt upp i rök. Amerikanen som utförde dådet hade nämligen ingen aning om att det enligt lag inte är tillåtet att fullborda bocktraditionen. Och det är fler än amerikanen som tycker att tradition överskuggar lag. Bocken ska byggas – och brännas.

Bockkommitténs ansträngningar verkar inte ge resultat. Visserligen överlever bocken ibland, men en allt större del av invånarna vill att den ska brinna. Och utan stöd och varaktiga resultat avtar kampen mot bockbrännarna i intensitet. Förklaringen är enkel: ”Vi börjar bli jäkligt less”, som bockkommittén uttrycker det. Man vill inte längre anstränga sig för att skydda bocken – traditionen är för stark. Men man kan inte heller sluta bygga bocken – traditionen är för stark.

2010-talet

Klockan är strax före tre på morgonen den 2 december 2011. Årets bock är ännu ung, men inatt slukas den av lågorna. Gävle är till stor del i sorg. Att bocken i så unga dagar fick gå hädan är inte lika populärt som när den brinner efter jul. Och eftersom bocken överlevde 2010 har vi än så länge inte upplevt den perfekta bockbranden under 2010-talet. Den bock som tillfredställer flest är den som varar över jul, för att sedan gå under i ett inferno av lågor. Är 2012 året för den perfekta bockbranden?

Historia eller framtid?

Julbocken i Gävle har från 1966 fram till i dag gått från att vara ett reklamknep till en brinnande tradition. Åsikterna har pendlat mellan ilska och förtjusning över bränderna.

Vissa tycker att man borde sluta bygga bocken, andra kan inte tänka sig ett Gävle utan bock. Och om bocken ska fortsätta leva kanske det är nödvändigt att den vart och vartannat år dör sin brutala död. Julbocken i Gävle är minst sagt en paradox.

Det är tack vare att bocken finns som den kan brinna. Det är tack vare bränderna som bockkommittén måste fortsätta att bygga bocken, för att inte ”låta våldet segra över förnuftet”. Det är tack vare bränderna som bocken har blivit vad den är idag; en spännande kamp mellan upphovsmännen och sabotörerna; en ritual beroende av de båda parterna, som råkar vara varandras fiender.

Utgör bocken endast ett kapitel i boken Gävle, som snart närmar sig sitt slut? Eller är de senaste 46 åren bara grunden till en förevigt glödande tradition?

Agnes Karnatz

Annons