Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bröt lårbenshalsen i hiss – fick böna om ambulans

Lårbenshalsen gick av och benet svullnade upp rejält. Men trots att Gunvor ­Eriksson, 84, skrek av smärta ville SOS Alarm inte skicka en ambulans.

– Jag fick böna och be och tjata, säger Björn Larsson som ringde larmcentralen.

Vid lunchtid i fredags ringde det på dörren hos Björn Larsson på Sveavägen i Sandviken.

Utanför sprang Thyra Hedman, 91, i panik och ringde på dörr efter dörr.

– Hon var skärrad, uppjagad och förskräckt, säger Björn Larsson.

Nerifrån bottenvåningen hördes en kvinnas desperata skrik på hjälp.

– Det lät så hemskt att jag började gråta, säger hans hustru Essan Gradhman.

Thyra Hedman berättar vad som hade hänt:

– Vi skulle åka hissen. Gunvor hade problem att ta sig in med rullatorn. Hissens golv stannar alltid en bit ovanför golvet i trapphuset och gör att det blir en upphöjd kant. Plötsligt stängdes hissdörren och slog mot rullatorn så att Gunvor föll omkull.

Björn Larsson tog med sig sin mobiltelefon och rusade ner till bottenplanet.

Vid hissen låg 84-åriga Gunvor Eriksson och tjöt av smärtor.

– Benet var rejält uppsvullet. Jag har som skyddsombud på Sandvik gått kurser i sjukvård. Jag förstod direkt att lårbenshalsen gått av, säger Björn Larsson.

Han slog larmnumret 112 och bad att en ambulans skulle komma fortast möjligt.

– Men operatören började ställa frågor, bland annat om hur gammal hon är och vad hon tar för mediciner. Operatören ville inte skicka någon ambulans alls.

– Jag skrek till henne att sluta prata och skicka en ambulans direkt. ”Vad i helvete håller ni på med”, svor jag i panik. Jag fick böna och be och tjata.

Till sist gick operatören med på att skicka en ambulans till platsen.

En halvtimme senare dök den upp

– Det kändes som en otroligt lång tid, Gunvor hade jätteont. Ambulanspersonalen fick ge henne smärtstillande innan hon kunde lyftas upp på båren. De var proffsiga och skötte sig exemplariskt, säger Björn Larsson.

Senare visade det sig att Gunvor Eriksson mycket riktigt brutit lårbenshalsen.

När hennes dotter, Anna-Karin Hillborg, fick höra talas om grannarnas räddningsaktion skrev hon ett tackbrev och fäste det på entrédörren.

Anders Klarström är presstalesman på SOS Alarm. Han säger att han inte får prata om enskilda ärenden, inte ens bekräfta att en ambulans varit på platsen.

– Men jag kan berätta allmänt om hur det brukar gå till. När någon ringer görs en intervju. Sedan beror det på vilka frågor som ställs och hur någon uttrycker sig. Av vad som framgår i intervjun bedöms om det behövs en ambulans eller inte. Men visst förekommer det att vi gör felbedömningar.