Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla kan, bara man lär sig!

/

Hon har utstrålning som en fotomodell. Med höga klackar, böljande lockar och en livfull approach. Som aktiv affärskvinna är hon ständigt uppkopplad med mobilen i fickan och hörsnäckan i beredskap. Hon ursäktar när det ringer och kopplar obesvärat över till rollen som fastighetsförvaltare. Ännu ett samtal om den lediga lägenheten.

Annons

Att Margaretha Stålquist ska fylla 70 är svårt att tro.

– Men det känns inuti ska du veta, säger hon och ser lika glad ut ändå.

Hon åker fortfarande slalom i Alperna och har nyligen börjat med långresor i vida världen. Som den till Taj Mahal i Indien förra hösten. Och senast rakt igenom hela Afrika.

– Jag vill se intressanta saker och satsar på resor. Jag har tänkt att jag skulle hinna med alla huvudstäderna i Europa också. Jag har börjat trappa ner lite på jobbet och sålt två av fastigheterna, den ena till min son Marcus. Men sluta jobba helt vet jag inte om jag vill. Det beror på hur livet utvecklar sig. Det mesta beror på tillfälligheter, så har det alltid varit i mitt liv.

När Margaretha och hennes dåvarande man skulle flytta tillbaka till Gävle för drygt 35 år sedan ville de bo i ett eget hus. Hon ringde en gammal väninna i stan som precis hade hört ryktet om att ett hus i Strömsbro skulle bli till salu. Några dagar senare var Margaretha där och bestämde sig samma vecka. Huset hann inte ens ut på annons.

Den sommaren bodde hon tillfälligt hos sina föräldrar i Marma och där fick hon se en annons. Ett syskonpar behövde ett hem och Margaretha och Jan hade längtat länge. Redan innan de hade flyttat in blev de med en tvååring och en fyraåring på samma gång.

– Att ta hand om barn är det svåraste jag har gjort i hela mitt liv, säger hon ärligt. Allt gick så fort och jag visste inte hur jag skulle hantera allt som en förälder utsätts för.

Men hon lärde sig med tiden och fortsatte vara mammaledig i många år. När hon ville ut i arbetslivet igen började hon på modebutiken Brandons som hon snart tog över helt. Jan som var i bilbranschen hade börjat intressera sig för fastigheter. Men Margaretha tyckte att det var mycket roligare med kläder.

Egentligen var det tack vare skilsmässan som hon blev aktiv som fastighetsägare. När skilsmässan blev ett faktum måste gemensamma värden delas upp och där stod hon med fem hyresfastigheter och visste ingenting.

– Från början var jag inte ens intresserad, utan ville helst sälja dem, berättar hon. Men jag glömmer aldrig min advokat som sa åt mig att jag skulle behålla dem. ”Alla kan, bara man lär sig!” sa hon till mig. ”Det finns alltid folk som är utbildade att vända sig till när man behöver.” I dag är jag så otroligt tacksam för att hon stoppade mig. Jag har ett fantastiskt roligt jobb och dessutom en bra ekonomi.

Även om det finns fler kvinnliga fastighetsägare är Margaretha unik som har skött det mesta själv. På seminarier är hon ofta den enda kvinnan och hon brukar själv hålla i visningar, besiktningar, hyresförhandlingar, renoveringsbedömningar och ta de slutgiltiga besluten. Dessutom gör hon fint i trappuppgångarna och varje jul åker hon runt med julklappar. I år fick hennes hyresgäster ett badlakan.

– Men det har inte alltid varit lätt! erkänner hon också. Jag kommer aldrig att begripa allting om ventilation, värmeväxlare och rörmokeri. Men vem gör det? Ett bra tips om man funderar på att köpa fastighet är att gå till banken. Där får man hjälp med att göra beräkningarna.

Margaretha har blivit omskriven i Hyresgästföreningens tidning som en föredömlig hyresvärd. Hon är mån om sina hyresgäster och bemöter dem som kunder. De brukar rekommendera henne till nya bostadssökande.

– Det skulle behövas fler kvinnor i branschen, säger hon. För det är skillnad på hur män och kvinnor gör. Om jag vill måla om till exempel tror mina manliga kontakter att jag har fått svårt att hyra ut! Män är strikt ekonomiska ända ut i fingerspetsarna och kan inte se några andra skäl.

På 90-talet rot-rustade hon sin största fastighet, bytte avloppsstammar och drog ny el. Huset hade drabbats av vattenskador men nu blev det nya badrum, vitvaror och golv. Margaretha har som målsättning att hennes lägenheter ska vara så fina att hon skulle vilja flytta in i dem själv. Sitt eget hus i Strömsbro har hon också byggt om. Men bara med en större hall.

– Jag ville ha det rymligt där man kommer in, men det är det enda jag har gjort om.

Hallen är stor som ett helt rum med sittmöbler och två kristallkronor som svävar under himmelsblått tak. Där har konstnären Johan Thunberg målat fyra skyddsänglar som vakar över anländande gäster.

En bit längre in sitter två finklädda skyltdockor och tar emot, de är ett minne från Brandons. Det mesta av möblerna är arvegods som hon vårdar och klär om. Utom den vackra soffan i Karl Johansstil som hon köpte till huset för några år sedan eftersom dotterns katt hade rivit sönder tyget på den gamla. Av en slump ramlade hon över några stolar och fåtöljer som passade till perfekt. De är tillverkade 1915 av en Gävlesnickare vid namn Pettersson.

Läsfåtöljen på kontoret hör också till Margarethas nyare möbler, den köpte hon på 60-talet. Den har blivit rätt sliten, men hon hittar inget tyg som är fint nog att byta till. Hon har sin egen stil och som kontorslampa över skrivbordet hänger förstås en kristallkrona.

– Det är så annorlunda nu jämfört med när jag var ung. Min första lägenhet var en etta med kokskåp. En radio och en skivspelare det var vad man hade. Nu har ungdomarna så mycket prylar och det kräver sitt utrymme. Alla skilsmässor gör också att folk vill ha extra rum till barnen. Folk bor större i dag, men de är också rörligare.

Det viktigaste i ett hem tycker Margaretha är känslan.

– Det värsta jag vet är utställningshem. Om man städar för mycket tar man bort karaktären. Jag har en väninna som alltid har varit så noga med att plocka undan direkt. Men helt plötsligt har hon börjat låta skorna stå framme. Jag tror hon har inspirerats av mig...

Mer läsning

Annons