Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Amanda bygger nya rum

/

I våras fick hon mycket uppmärksamhet på världens största möbelmässa i Milano. Och redan i augusti börjar hon sin praktik som scenografassistent vid inspelningarna av en ny svensk storfilm. 24-åriga Amanda Erixån från Gävle tycker om att bygga rum.

Annons

När hon var liten älskade hon att bygga kojor. Gärna i mammas soffa med filtar och kuddar eller i trädkojan på gården till huset i Hemlingby. Ett av de äldre husen i byn, med mycket stil och värdighet, trots att det fortfarande är klätt med fattiglappar. Amanda Erixån har sommarlov och är tillfälligt hemma på besök. Där den lilla trädkojan fanns reser sig i dag en hel ateljé med verkstad. Här växte hon upp och här fick hon sin lust att skapa. Men också till att se sig om i världen, vid tolv åkte hon med mamma och lillasyster på en minnesvärd resa till Kina.

– Det var nog då jag kom på att det finns så mycket mer att se och göra i världen, säger hon på sitt lugna storasystervis.

Med tre yngre systrar har hon alltid tyckt om barn och tankarna på att bli inredningsarkitekt har utvecklats mot en lust att skapa speciellt för barn. Hon har precis gått ut första året på masterprogrammet Child Culture Design på HDK i Göteborg. En unik utbildning med intagning från hela världen som är inriktad på design för barn. I våras deltog hon och hennes klass på en av de största designmässorna i världen.

– Milanomässan var fantastisk, säger Amanda och skiner som en sol. Det var så roligt för vi fick jättemycket uppmärksamhet på grund av vår ovanliga inriktning.

Äventyret började förra hösten när hon läste kursen ”Homo ludens”, latin för den lekande människan. Om den livsviktiga leken och om hur man leker om man inte har några leksaker. Ett uppdrag var att formge interaktiva möbler för barn, alltså funktionella möbler som uppmuntrar till lek och fantasi. Viljan att visa ”Play in Progress” på den prestigefyllda Milanomässan kom tidigt och med hjälp av sponsorer och diverse stipendium kunde idén förverkligas. Skolans monter fick en plats på Ventura Lambrate, området med det allra senaste av nya designers och designskolorna.

– Vi fick jättemycket besökare, berättar Amanda. Och alla barn som var där med sina föräldrar och som kanske inte tyckte att designade möbler var sådär jättekul, blev lyckliga i vår monter. Vi fick uppmärksamhet i internationell press och det bloggades mycket om oss. Hela stan blev förvandlad till en mässa och det var jättefina kvarter där vi höll till.

Milano blev ett minne för livet och nu visas utställningen på Dalslands konstmuseum och senare ska den vidare till Tibro. När Amanda tog fram sin möbel tänkte hon på barndomens kojor, behovet av hemliga rum och på leken kurragömma. ”Behind the Curtain” är en långgardin som rymmer en hemlig grotta där man som barn kan vara ifred från vuxenvärlden. Utsidan har ett alldagligt utseende men insidan ger en helt annan rumslig upplevelse fylld av figurer och mönster som sätter fart på fantasin. En flicka som kikade in i Amandas förtrollade värld visste precis vad hon såg. ”Det där är en morotsnäsa!” utbrast hon och pekade nöjd på en toppig form i mönstret.

Ett annat intressant uppdrag var att formge en lekplats för tjejer som har slutat leka. Amanda intervjuade ett gäng i åldrarna åtta till tolv år och skapade med hjälp av dem en kreativ mötesplats som inte fick kännas barnslig. Hon tog fram en skulpturell klätterställning i form av ett stort apelsinskal och placerade den i en noga utvald grässlänt där tjejerna tyckte om att vara.

– Det var viktigt för dem att det inte såg ut som en lekplats eftersom de tyckte att de hade växt ifrån att leka, berättar Amanda. Det är ganska sorgligt att många unga tjejer känner kravet på sig att vara stora.

När Amanda var liten tyckte hon om att gå med sina kompisar till skogsdungen intill skolan. Som ett hemligt rum igen. I gymnasiet valde hon bild och form på Vasaskolan och det var där hon började fundera på att bli inredningsarkitekt. Hon hade ofta varit på Västkusten när hon var liten och fiskat krabbor med sin pappa och nu sökte hon till en ettårig kurs om inredning och design i Göteborg. Efter den sökte hon vidare till kandidatprogrammet i design på HDK och blev lycklig när hon kom in bland flera hundra sökande. Under en utbytestermin på Konstindustriella högskolan i Helsingfors fick hon göra flera filmscenografier och som examensarbete gjorde hon en teaterscenografi åt den fria gruppen TeaterActa i Göteborg.

Hon kände att hon var bra på att bygga rum och ville fortsätta lära sig mer. Inför den kommande höstens praktikperiod tog Amanda kontakt med Götafilm där hon jobbade förra sommaren. De tipsade om ett filmprojekt och ville gärna rekommendera Amanda. Redan den sjätte augusti börjar hon på sin praktikplats, som scenografassistent i filmen ”Mig äger ingen” efter Åsa Linderborgs hyllade bok om uppväxten med en alkoholiserad far.

– Jag har inte hunnit läsa den än men jag vet att det är mycket 70-talsmiljöer och det ska bli jättekul. Spännande också att få vara med om en så stor produktion.

Vad hon ska bli har hon inte bestämt. Foto har alltid varit viktigt och i sommar jobbar hon som streetmodefotograf åt vintagebutiken Beyond Retro. Så småningom hoppas hon också att hennes interaktiva gardinkoja ska komma i produktion. Ett annat drömjobb vore att göra ett eget barnprogram.

– Jag älskar barnkultur och har sett massor med barnprogram med mina småsystrar genom åren. Jag tycker om när man leker med perspektiven, som i Nils Karlsson pyssling och Teskedsgumman. Många barnprogram i dag ser rätt hemska ut. Det vore jätteroligt att göra ett nytt barnprogram. Med snygg rumsgestaltning.

Mer läsning

Annons