Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Återvinningskalendern

Annons

Mina barn har inte haft det lätt.

Till årets julklappskalender har jag bara slagit in gamla saker som jag har hittat hemma. Fast det blev inte så tokigt. Mer som en kul lek att återupptäcka gamla småsaker som glömts bort längst in i någon byrålåda.

”Den här lill-bocken fick jag ju av mormor för flera år sen!” utbrast yngstingen glatt en morgon. ”Ååååh, det här hårspännet köpte jag i Grekland när jag var liten!”

Vi återanvänder till max och har kommit överens om att kalendern ska funka som ett lotteri. Ena dagen kan det vara en skruv, nästa dag ett bortglömt julpynt och någonstans bland alla dessa 24 paket kan det ligga en liten ”storvinst”. Den har vi ju tjänat in för länge sedan.

Första veckan var det spännande varje dag, men på slutet har det hänt att hon har knorrat. Vänta bara tills hon öppnar gratis-dvd:n med Björn Skifs som Mannen prompt ville slå in...

Idén med en återvinningskalender borde ligga rätt bra i tiden. Men shoppingtrycket är starkt. En väninna blev påhoppad häromdagen. Hon hade kastat en klänning av fel anledning, den hade blivit utsliten.

”Vilket tråkigt liv! löd den spontana kommentaren Hur kan man slita ut sina kläder?”

Själv vågade jag inget säga. Min väninna var mest road, men jag tog åt mig direkt. Jag insåg förstås hur tråkig jag är själv. Det bästa jag vet är mjuka och ”ingådda” kläder och det värsta jag vet är att stå i en provhytt och prova. Jag ärver helst efter stordottern och använder samma kläder tills man ser igenom tyget. Jag har i och för sig slutat att lappa underkläder, men en och annan strumpa kan det fortfarande bli. Jag tycker om att ta tillvara. Dessutom är det meditativt att sy.

Tyvärr hinner jag inte sy så mycket längre, även om vinterjackan skulle behöva några stygn. Flera sömmar har spruckit och det är inte konstigt. Jag fick jackan av käre far för 25 år sedan. En stuveriarbetarjacka i bästa kvalitet, den både värmer och står emot väta och vind. Både stordottern och Mannen har lånat den många gånger och jag får fortfarande beröm för den fina kornblå färgen.

Nu önskar jag bara att min tråkiga väninna ska få en hygglig jul. Trots att hon varken har köpt nya kläder eller dyra klappar.

Där hon ska fira behövs det nog inte så mycket. Jag tror det är varmt i Australien.

Mer läsning

Annons